"Många har förstås läst in sitt eget trauma, en del läser den som en berättelse om en mor-dotter-relation. Den läses också för att öka förståelsen för första och andra generationens överlevare."

"Jag tror att det alltid är en utmaning att försöka fånga samtida ögonblick, men om vi inte försöker så kommer våra liv och våra städer att bli fullständigt förändrade utan att det kommer att finnas någon beskrivning av hur det gick till. Saker förändras i en helt osannolik takt i Indien just nu."

Jamaica Kincaid pratar om bland annat sin utveckling som författare, känslorna för Antigua och trädgårdsodlingens betydelse för skrivandet.

Författaren, översättaren och bibliotekarien Mats Kempe möter Pedro Juan Gutiérrez i en exklusiv intervju om boken Dirty Havanna, förhållandet mellan biografi och fiktion och mycket annat.

"Jag ville också skriva en tragedi, där det inte är någon Gudavärld som dömer och dödar, utan vanliga människor. Först efteråt insåg jag de allegoriska övertonerna i boken."

"Indien står i korsvägen mellan det förflutna och nutiden, och det är på så sätt en oemotståndlig plats för författare."

Ignacio Padilla hör till den generation författare i Latinamerika som sett Roberto Bolaño som sin ledstjärna. När vi fick reda på att han hade varit i London tillsammans med Bolaño, i samband med att _Om natten i Chile_ gavs ut på engelska, bestämde vi oss för att skicka iväg några frågor.

"Livserfarenheter, kulturella vanor, invanda sätt att tänka och känna ligger dolda i våra kroppar likt blodet i våra ådror och begränsar våra handlingsmöjligheter. Att skriva Maqiao var som att gå in i ett kärleksförhållande."

"För mig är Graceland en roman om min generation i Nigeria, de som blev vuxna under mitten av åttiotalet. Vi var en övergångsgeneration för Nigeria och vi stod för så många oförenliga värdesystem. Vi lyckades arbeta oss igenom en hel del av det där och bröt faktiskt en ond cirkel av etniska, politiska, religiösa trauman och psykiska sår. Så Graceland är en hyllning."

"Inte bara mitt, utan alla människors skrivande är elegier. Till och med den allra största roman är liten i förhållande till historien. Vi lever i tidens små skrevor, ett liv i sorg. Det enda man kan luta sig mot när man skriver är skärvor och spillror, och i den meningen är allt skrivande tragiskt."