Chico Buarque

Chico Buarque (Fransisco Buarque de Hollanda) är en av de stora poeterna i den moderna brasilianska folkmusiken. Han har också blivit en symbol för musikskaparen som kämpar och lurar censuren. Han vill undvika att hamna i fållan som en politisk musiker, samtidigt har han genom sin integritet och hederlighet kommit att framstå som en av de musiker som hade ett äkta politiskt engagemang. Han har också arbetat med teater och på senare tid som romanförfattare.

Chico föddes i en intellektuell familj i Rio. Hans pappa Sergio var en av Brasiliens främsta historiker, engagerad på vänsterkanten. Chico försökte först att bli arkitekt, men kom efterhand att allt mer ägna sig åt musik. Först sjöng han med en ganska osäker tyst röst, men efterhand har han lärt sig att behärska sina uttrycksmedel. Hans första succé var A Banda, en ganska enkel sång i form av en karnevalsmarsch, som senare blev en internationell hit med käcka trumpeter, där de poetiska kvalitéerna försvann.

Han skapade sen en mängd pärlor, ofta med utgångspunkt i traditionell brasiliansk musik. En av hans stora idoler var 30-talspoeten Noel Rosa. Chico Buarques texter är på samma gång enkla som folkvisor och komplexa. De innehåller många ordlekar och bokstavsgåtor. När han kom hem efter en tvåårig landsflykt till Italien under den grövsta militärdiktaturen blev han tvungen till kurragömma med censuren. Brasilianare brukar hitta dolda politiska anspelningar i alla hans texter, även i de vackraste kärlekssånger. Det är också som kvinnoskildrare Chico blivit omskriven. Det har till och med gjorts akademiska avhandlingar av kvinnliga om hur bra han är på att skildra kvinnornas verklighet.

Redan tidigt började Chico skriva pjäser med musik. En av de viktigaste handlade om Cabral, men innehöll en allegori över militärdiktaturens Brasilien, varför den genast förbjöds. Skivan som gavs ut fick byta namn och kallades bara Chico canta med ett helt blankt konvolut. Ett annat av hans viktiga teaterverk är en adaption av Tolvskillingsoperan till brasilianska förhållanden, A opera do malandro.

Under militärdiktaturens sista år var Chico Buarque en slags symbolgestalt för motståndet. Till slut kände han sig trött på att placeras i ett fack, han tyckte inte man såg honom utan snarare en ikon. Under några år uppträdde han inte alls.

Deidres samba, som många svenskar uppfattar som "Samban" är från början Chicos Quem te viu. Quem te ve. När Cornelis var i Brasilien och spelade in filmen Svarta palmkronor.

Lennart Kjörling

Chico Buarque har också givit ut flera poesisamlingar, teaterpjäser och romaner.