Rafik Schami رفيق شامي

Född i Damaskus och uppvuxen i den stora arabiska berättartraditionen. Han började tidigt berätta och skriva vilket han skildrar i ungdomsromanen En handfull stjärnor, som har självbiografiska drag. 1971 flyttade han till Tyskland för att studera kemi och arbetade inom industrin parallellt med skrivandet. Han har nu en stor plats bland tyskspråkiga författare och är översatt till många språk. Britt Isaksson Rafik Schami stammar från en kristen-arameisk familj i Damaskus. Hans namn, som betyder "vän (eller kamrat i marxistiskt språkbruk) från Damaskus", är en pseudonym för Suheil Fadil. Han studerade först på ett jesuitiskt klosterinternat i Libanon och därefter kemi, matematik och fysik i hemstaden Damaskus. Men ända sedan 19 års ålder har han främst varit politiskt och litterärt engagerad, politiskt i kommunistpartiet så länge han bodde i Syrien. Han grundade och redigerade väggtidningen al-Muntalaq ("Utgångspunkten"), som förbjöds 1969.

1970 flydde Schami från Syrien för att undgå att inkallas till militärtjänst men också därför att han fann censuren kvävande - först till Libanon. 1971 sökte han sin tillflykt i Västtyskland, där han sedan dess stannat. Under 70-talet återupptog han sina kemistudier, nu i Heidelberg, vilka han 1979 avlutade med en doktorsgrad. Vid sidan om studierna hade han tillfälliga jobb i fabriker, varuhus och restauranger. Men samtidigt publicerade han många texter i tidskrifter och antologier, först på arabiska, men från 1977 också på tyska. Till en början verkade han som en av initiativtagarna till den s k "gästarbetarlitteraturen". Men snart bröt han sig ur denna genre och fann en egen stil. Han har där utvecklat en rik muntlig tradition från sin hemstad Damaskus, som även kommit till uttryck i otaliga offentliga framträdanden. De flesta av hans över tjugotalet böcker (av vilka fyra översatts till svenska) består av noveller som medvetet lånar klanger från "Tusen och en natt".Med tiden har han sökt förena öst och väst. Den första syntesen av detta slag kom med romanen "Resa mellan natt och morgon" (1995). Höjdpunkten för denna förmedlarroll utgör den poetiska uppgörelsen med Goethe i "Hemlig rapport om diktaren Goethe, som bestod ett prov på en arabisk ö" (1999), som är Schamis hittills enda till arabiska översatta text.

Allt han tidigare skrivit överskuggas dock av den 2004 utkomna jätteromanen "Kärlekens mörka sida" (816 sidor), en väldig fresk över det syriska samhället sedan 1800-talets slut med talrika självbiografiska inslag. Arbetet på den har gått parallellt med praktiskt taget hela hans vuxna liv. 1962 blev han vittne till hur en ung muslimsk kvinna blev dödad av sin bror på öppen gata i Damaskus. Hon hade överskridit gränsen mellan religioner och älskat en kristen man. Den unge Fadil (eller sedermera Schami) kom då på idén att skriva en roman om alla varianter av kärlek som är förbjudna i Arabien. Redan några år senare satte han igång, men hans redskap som berättare var ännu alltför outvecklade. I början av 80-talet återupptog han projektet på allvar och vidgade det med koncentration av handlingen till den kristna, arameisktalande byn Ma'lula (i boken kallad Mala). Han behövde bakgrundskunskap och samlade med tiden ett väldigt material, ett veritabelt referensbibliotek, så mycket besvärligare för honom som han själv inte kunnat besöka Syrien utan fått förlita sig på vänners bistånd. Den ena versionen efter den andra växte fram, innan han var nöjd. När romanen äntligen kom ut, fick den högsta beröm i Tysklands ledande tidningar. Den har översatts eller håller på att översättas till många andra språk. Som tyskspråkig författare har Schami blivit ytterst populär och framgångsrik. Sedan 1982 har han kunnat leva som fri skriftställare. I januari 2005 såldes det miljonte exemplaret av hans böcker (på Deutsche Taschenbuchverlag).

Ingvar Rydberg