Abdallah Ibn al-Muqaffa
Även känd som: Abū-Muhammad Abd-Allāh Rūzbeh ibn Dādūya/Dādōē, Persiska: ابومحمد عبدالله روزبه بن دادویه, Arabiska: ابن المقفع * 700 † 756Namnet betyder son (Ibn) till den hopskrynklade (Al muquaffa). Pappan var skatteindrivare och fick sitt namn efter en tortyr då han misstänkts för att ha försnillat skattemedel. Själv mötte han också samma öde. Han anses som en av det arabiska språkets främsta författare och stilbildare och arbetade som sekreterare i den umaayyadiska administrationen, som störtades 749-750, då rikets centrum försköts från Syrien till Irak, dit han följde med. Han arbetade bl a åt guvernören i Basra, men hans formuleringar och de litterära kretsar han umgicks i ansågs väl provocerande och han torteras till döds, 36 år gammal. Kalifen al-Mansur grundade några år efter hans död den nya huvudstaden Bagdad, som snabbt blev världens huvudstad.
Ibn al-Muqaffa blev berömd för sitt eget skrivande, men främst för översättningar och bearbetningar från persiska till arabiska. Han överförde historiska notiser, fabler och anekdoter från den äldre iranska kulturtraditionen till den arabiska världen och till den muslimska världen i stort. Hans främsta verk är översättningen och bearbetningen av den fabel/sagosamling som blivit känd som Kalila wa-Dimna (Kalila och Dimna). Genom den har han enligt orientalisten Jan Hjärpe blivit en av knutpunkterna i världslitteraturen ochen av de allra framgångsrikaste författarna som historien känner. Få böcker - om man undantar världsreligionernas heliga skrifter - har haft ett sådant inflytande som den.
Ursprunget är indiskt, inte bara enligt bokens första ramberättelse utan själva fablerna finns i Pancatantra och Ancatantra och andra indiska verk. De återfinns i medelpersisk språkversion med/av läkaren Burzoe och den persiske storkonungen Khusraw/Chosroe Anushirwan och i en syrisk gjord 200 år senare. Och på 700-talets mitt kom Ibn al-Muqaffas höglitterära arabiska version, som blev en berättarnas "bestseller".
Via en fransk översättning 1724 kom fablerna till Sverige 1745, och några av dem hamnade i Folkskolans Läsebok 1868 ("Hunden och köttbenet", "Lejonet och råttan").
Britt Isaksson