Amanda Castro

Amanda Castro, född i huvudstaden Tegucigalpa, är en feministiskt inriktat poet med flera diktsamlingar bakom sig. Den första utkom 1990: Poemas de amor propio y de propio amor, följd av Celebración de mujeres (1996). År 2001 utkom tre diktsamlingar: Orinautas, La otra cara del sol och Quizás la sangre

 I Orinautas tar hon sin utgångspunkt i de indianska myter som finns bevarade i bl a mayafolkets heliga skrift Popol Vuh (översatt till svenska). Hon doktoreradei social språkvetenskap vid universitetet i Pittsburg, USA, och bor numera i Fort Collins i Colorado där hon är verksam vid universitetet. Hon har bl a inriktat sig på genusfrågor och kvinnliga centralamerikanska poeter.

Hennes poesi kretsar kring kvinnans roll och det förtryck hos utsatts för genom historien, men också det förtryck som våldet skapar. Hennes andra diktsamling, Celebración de mujeres, har kallats för "kvinnosolidaritetes bok". Dikterna skildrar bl a det vardagsnära och konkreta, kärleken och sorgen i kvinnors liv. Representerad med två dikter i den tvåspråkiga antologin Stigar. Senderos. Dikter från Centralamerika. Poesía de Centroamérica (Kungliga biblioteket 2003).

Eva Stenvång