Hushang Gulshiri

Gulshiri debuterade redan som tjugoåring och kom att bli ett av den moderna persiska prosalitteraturens främsta namn och nyskapare. Han var verksam såväl som författare, tidskriftsredaktör och kritiker och lämnade efter sig åtta romaner, fem novellsamlingar, två böcker i ämnena litteraturteori och -kritik samt några samlingar med essäer och artiklar.

Gulshiri var även politiskt aktiv och kämpade för det fria ordet i Iran, såväl under Shahen som efter den islamiska revolutionen, samt staratde ett oberoende iranskt författarförbund.

Han tilldelades flera priser under sitt liv, såväl för sin litterära talang som för sitt politiska engagemang.

Gulshiri föddes i Isfahan och växte upp i en enkel arbetarfamilj. Han fick möjlighet att studera persiska på universitetet och kom där i kontakt med den moderna västerländska litteraturen genom en grupp unga intellektuella vilka introducerade honom för den nya franska prosan under det sena 1950-talet.

Ungefär samtidigt ska han även haft en affär med en brittisk kvinna som undervisade i engelska i staden och hon ska ha introducerat honom för modern engelskspråkig litteratur.

Senare i livet kom hans fru, litteraturkritikern och översättaren, Farzaneh Taheri att ha ett stort inflytande på honom.

Gulshiri var en stor stilist och en tekniskt mycket driven författare. Hans debutroman, Shazdah Ehtejab (Prins Ehtejab/Den dolde prinsen) är på samma gång en uppgörelse med den persiska monarkin som en experimentell roman. Tankarna dras ibland till den latinamerikanska prosan. Boken blev mycket uppmärksammad och Gulshiri arresterades i ett halvår.

Hans teman var alltid kritiska och han stod alltid på den lilla människans sida, mot makten, samtidigt som han var en stor estet och ville utveckla den persiska litteraturen. Han lät inte det politiska engagemanget förta den litterära kvalitén. Detta gjorde honom populär såväl bland intellektuella som hos en bredare läsekrets.

Efter det att Khomeini kom till makten svartlistades flertalet av Gulshiris böcker och han tilläts inte ge ut nya (idag finns hans böcker tillgängliga i nytryck i Iran).

Istället för att skriva skönlitteratur blev Gulshiri en politisk skribent och lärare i skapande skrivande. Han levde under ständiga trakasserier och hot och förtalades av staten som landsförädare och överlöpare. Detta kom att påverka såväl hans hälsa som hans skrivande.

Under slutet av sitt liv fick han ge ut sina böcker i andra länder. Så bland annat med Panj Ganj, "Fem skatter", som trycktes i Stockholm 1989. Hans sista bok, De fördunklades kung, smugglades ut ut Iran och gavs ut anonymt i USA. Strax innan sin död tilldelades han det tyska Erich Maria Remarque-priset för sitt politiska och litterära engagemang och efter hans död instiftades ett pris till hans minne.

Simon Sorgenfrei