Manuel del Cabral

Manuel del Cabral föddes och dog i Dominikanska republiken, men bodde under många år i andra länder, framför allt Argentina men också bl a Chile, Colombia och USA.

Han var verksam som diplomat. Han debuterade 1931 med diktsamlingen Pilón. Cantos del terruno y otros poemas, följd av Color de agua 1932 och 12 poemas negros 1935. Dessa följdes av ytterligare en lång rad diktsamlingar fram till Egloga del 2000 och Sexo no solitario (bägge 1970). Han skrev två romaner, El escupido (1970) och El presidente negro (1973).

 Manuel del Cabral var en mycket produktiv författare, som publicerade ett 70-tal böcker och var en framstående representant för den afrokaribiska poesin. Han var också starkt socialt medveten och försvarade de fattigas rätt till ett värdigt liv.