Virginia Grütter

Virginia Grütter räknas till de främsta poeterna i Costa Rica under 1900-talet. Samtidigt var hon en av pionjärerna inom den costaricanska teatern och var verksam både som skådespelerska och teaterdirektör.

Hennes författarskap präglas av de många svåra händelser som kantade hennes liv.

Grütter växte upp i Puntaarenas, som livet igenom skulle inta en särskild plats i hennes hjärta. 1941, när hon var 12, fördrevs familjen från landet på grund av sitt tyska ursprung. De bodde därefter en tid i Tyskland, ett land som hon senare återvände till bl a för att studera teater.

1956 utkom hennes första bok, romanen Boris (också utgiven under titeln Los amigos y el viento), där hon skildrar de svåra upplevelserna under denna tid. I Poesía de este mundo (1973) återkallar hon minnen från sin tid i en nunneskola där tillvaron mer än något annat präglades av böner och bestraffningar.

På 70-talet bodde författaren i Chile, där hennes make ett år efter kuppen greps av militären och därefter aldrig hörts av. Under åren av fruktlöst sökande kom hon alltmer att använda dikten som ett politiskt vapen. Diktsamlingen Desaparecido (1980)är ett exempel.

Grütter engagerade sig i kampen mot förtrycket i Centralamerika och deltog bl a kampen för att störta diktatorn Somoza i grannlandet Nicaragua.

Eva Stenvång