Intervju med Pedro Juan Gutiérrez

Författaren, översättaren och bibliotekarien Mats Kempe möter Pedro Juan Gutiérrez i en exklusiv intervju om boken Dirty Havanna, förhållandet mellan biografi och fiktion och mycket annat.

Dirty Havanna är din första bok som översatts till svenska. Hur skulle du vilja beskriva romanen för de svenska läsarna?
Det är en bok som jag skrev mellan 1994 och 1997. Den gavs ut för första gången i Spanien 1998 och har inte givits ut på Kuba. Boken förde med sig problem då man gjorde en mycket politisk läsning av den i mitt land. Jag blev avstängd från journalistjobb, till exempel, och andra obehagligheter följde under flera år efteråt. Jag arbetade som journalist i 26 år och jag tycker om att blanda verklighet och fiktion i litteraturen. Det som händer mej och min omgivning är råmaterialet. 

Dirty Havanna är 60 koncentrerade berättelser som är sammanlänkade på så sätt att det kan fungera som en roman. Det är den första delen i en serie som utgör Havanna Centrum-cykeln. Allt utspelar sig i stadens centrum, där jag bor sedan mer än 20 år. Boken har översatts till ett 20-tal olika språk och förlagen ger ut pocketutgåvor av den, så den går bra - efter 12 år är den fortfarande ostoppbar.

Du har erfarenhet från en rad mycket olika yrkesområden - som lantarbetare, byggnadsarbetare, militär, lärare, radiopratare, journalist och mycket annat. Bestämde du dig för att bli författare redan som mycket ung eller var det något som följde av ditt så omväxlande liv?
Jag läste mycket redan som liten. Jag läste allt möjligt och när jag var 16 år läste jag Frukost på Tiffany's av Truman Capote. En "laid-back" och avspänd liten roman, mycket bra skriven eftersom den INTE tycks vara litteratur. Jag sa till mej själv: "om jag en dag blir författare ska jag skriva på det sättet". Och kort därefter bestämde jag mej för att börja skriva. Jag har hundratals noveller och dikter i byrålådan, texter som jag inte tycker om tillräckligt mycket för att besvära ett förlag med. Tills jag vid 44 års ålder skrev den första novellen i Dirty Havanna-trilogin. Jag sa till mej själv: "Det här gillar jag verkligen och det här är riktigt bra!!" och på den vägen var det. Jag ägnade 26 år åt att lära mej skriva ... på ett acceptabelt sätt.

Man kan tänka sig att din roman har självbiografisk bakgrund. Vad anser du om relationen mellan biografi och fiktion generellt och beträffande Dirty Havanna specifikt?
Ja, det är en alltför självbiografisk bok. Jag skrev den under en dålig period i mitt liv. Mitt land var i kris, jag var i personlig kris. Jag var ständigt berusad, förbannad och aggressiv - den tiden var en katastrof!! Jag tror att varje författare använder sitt eget liv för att skriva, i större eller mindre utsträckning. Det är oundvikligt därför att skrivandet är en process av tänkande och reflektion över ens eget liv, över tiden man lever i. Man tänker oupphörligt och skriver oupphörligt. Det är ibland utmattande, men fantastiskt eftersom du lär känna dej själv bättre och hjälper andra att tänka och se saker på andra sätt. Arma länder som inte har bra författare som hjälper dem att tänka och än mer fattiga i anden är de som förtrycker och tystar sina författare och tänkare.

Vilken är din relation till dagens kubanska litteratur och kan du karaktärisera den litterära scenen och situationen i Havanna (eller Kuba)?
Den kubanska litteraturen är mycket ung, den föddes under andra delen av 1800-talet. Emellertid är Kuba ett land så komplicerat, så dynamiskt, så galet och kaotiskt att det har genererat ett enormt antal bra författare. Den kubanska litteraturen är en av de viktigaste i den amerikanska kontinenten, på spanska, jämte den argentinska och den mexikanska. Övriga viktiga är den brasilianska litteraturen och den i USA. För närvarande finns flera mycket bra författare i Kuba och några i exil i andra länder. Det finns några unga som skriver mycket bra och som ges ut i många länder.

Vilka är din litterära influenser? Kan du nämna några av de författare som är viktiga för din egen skrivprocess?
De nordamerikanska författarna Sherwood Anderson, Hemingway, Capote, Grace Paley, Faulkner, Caldwell, Raymond Carver, etc. Och självklart Tjechov, Mauppassant, Dostoievskij och Flaubert. Filmer har också influerat mig starkt - jag har sett tusentals filmer sedan jag var liten - och serier, som var det första jag läste när jag var barn i sjuårsåldern.

Vilken roll anser du att författandet av skönlitteratur har i dagens samhälle?
Som jag tidigare nämnde: skönlitteraturen hjälper oss att tänka och reflektera. Den europeiska litteraturens situation idag bekymrar mej. Aldrig tidigare har man skrivit, publicerat och sålt så många böcker som idag. Men det är till största delen skräp: deckare, vampyrromaner, "historiska" romaner. Bara skit!!! Man går in i en bokhandel och borden med nyheter gör en illamående. Och det är för att de europeiska författarna (en stor del av dem) inte vågar skriva på riktigt. De vågar inte provocera systemet. De vågar inte transformera problemen, som är många, i det europeiska samhället till litteratur. Problemen skiljer sig mycket från de som vi i de fattiga länderna och i länder med diktatur har, men det är problem som bör ses genom litteraturen. De stora gjorde det: Tjechov, Balzac etc. Det är synd. Jag tillbringar årligen, sedan 1998, flera månader i Europa. Jag var också i Sverige några månader 1999, med en vacker och fantastisk svensk flicka som jag var tillsammans med, så jag känner till den delen lite grann. Det finns alltid någon författare som skriver någon stark och polemisk bok, men man måste leta efter den med lupp i en gigantisk marknad som bara syftar till att sälja och sälja.

Översättning från spanska: Maria Bergstrand

Läs mer om Pedro Juan Gutiérrez.