Jag ville jag vore en våg
Denna sociala satir, som utspelar sig i Angolas huvudstad Luanda under ett viktigt skede av den angolanska revolutionen, handlar om Diogo och den gris han fångat och nu tänker föda upp på balkongen till sin höghuslägenhet. Bristen på mat är ett ständigt problem för alla medborgare och det är många som vill vara med och dela hans kap. Dessutom gäller det att med list och djärvhet lura den hyresgästorganisation som förvaltar huset och ser till att alla nya föreskrifter efterlevs. Handlingen kompliceras ytterligare när Diogos son bestämmer sig för att korsa faderns planer och släppa loss fången. Också på andra plan blåser nya vindar; i skolan, i butikerna, inom hälsovården står gammalt mot nytt och frigörelseprocessen sker inte utan kollisioner. En rörande, varm och humoristisk skildring av en handfull människors nog så vardagliga problem i ett samhälle under omdaning. Rui har ett känsligt öra för skorrandet i den patriotiska vältaligheten och gisslar såväl gamla som nya avarter i det angolanska samhället. Många trodde att myndigheterna skulle ingripa och förhindra publiceringen av detta frispråkiga verk, men i stället för att förbjudas erhöll Quem me dera ser onda 1982 det angolanska författarförbundets stora prosapris, ett pris som instiftats till minne av Agostinho Neto. Barbro Norström Ridaeus