Mikrokosmos

Moderniteten har nått Japan. Automobilerna trängs med rikshadragarna på Tokyos gator. Bobbat hår bryter mot geishornas gammalmodiga koaffyrer. Författaren Kinpei lever med den betydligt yngre Ginko ... en förortsgeisha som överlevt upp- och nedgångar och öppnat eget hus. Hennes liv som fånge i professionen rullas upp i berättelser där jakten på äktenskap och rika beskyddare pågår jämt. För de fattiga i den växande huvudstaden är döttrarnas kulturellt förfinade sexhandel deras sista hopp. Ginko blir både offer och förövare. Författaren likaså. Mötet mellan den intellektuelle Kinpei från samurajsläkt och den prostituerade flickan från landet blir till en myllrande resa ... ett mikrokosmos ... med författarens position i skeendets centrum ... innan romanen plötsligt tar slut ...

Nobelpristagaren Yasunari Kawabata beskriver Mikrokosmos så här:
Redan innan jag började läsa Mikrokosmos ante det mig att jag inte skulle få lust att recensera den. Här hade jag framför mig en fulländad klassiker, ett mästerverk där författaregot har trätt tillbaka. Det hörs inget moraliserande eller ideologiserande. Hans andning är helt utan behov att framhäva sig själv i sociala eller humanistiska betraktelser, konstnärliga ambitioner eller avsikter. Inte heller syns tillstymmelse till ansträngning att skildra objektivt. Livet, eller människan som hon är, konsten i sig själv liksom författaren själv får utgöra det sällsynta tillfälle då de tre elementen direkt kommer till liv i ett enskilt verk.

Förlagsinformation