Luis Palés Matos

Luis Palés Matos var en av sin tids viktigaste afrokaribiska poeter.Han växte upp i ett litterärt orienterat hem i Guayama. Bägge föräldrarna var poeter och uppmuntrade sina barn att bli detsamma. Han var inte mer än 17 år när han på egen bekostnad gav ut sin första diktsamling, Azaleas (1915).

Ekonomiska svårigheter vid faderns död ledde snart till att han måste ge upp tanken på att studera vidare. I stället tog han jobb som bl a lärare ute på landsbygden, sekreterare och så småningom journalist. Fritiden ägnade han åt att läsa vidare på egen hand samtidigt som han utvecklade sitt författarskap. 1919-1920 skrev han diktsamlingen El palacio en sombras, sedan hans unga hustru plötsligt avlidit. Den gavs aldrig ut.

Palés Matos flyttade nu till San Juan, där han knöt kontakter med andra unga författare och började publicera sin poesi i olika tidskrifter. 1921 tog han tillsammans med en annan författare initiativ till en litterär rörelse som ville främja det musikaliska språket i poesin och utgav ett eget manifest. 1924 fanns Palés Matos med bland grundarna till gruppen Los Seis, vars syfte var att förnya den puertoricanska poesin.

1925 utkom Canciones de la vida media. 1926 publicerades den första diktsamlingen där han anknyter till sitt afrikanska ursprung: Pueblo negro. Genom att väva in afrikanska och karibiska ord och rytmer i sin poesi bidrog Palés Matos till en nyorientering av poesin som fick stor betydelse samtidigt som den afrokubanska kulturen lyftes fram. På Kuba fanns en annan stark företrädare för denna nya inriktning: Nicolás Guillén.

1937 utkom Tuntún de pasa y grifería, en diktsamling som prisbelönades och väckte stor uppmärksamhet i många spanskspråkiga länder. 1957 utkom samlingen Poesía 1915-1956.

Vid sidan av sitt författarskap var Palés Matos universitetslärare.