Édouard Glissant

Édouard Glissant föddes i Fort-de-France, där han i unga år var elev till den berömde Aimé Césaire och i likhet med denne politiskt aktiv. Detta ledde sedermera till att han förvisades från Martinique 1956. Han bodde i Paris fram till 1965. Den franska huvudstaden var han väl förtrogen med sedan tidigare; han hade bott där en period som ung och studerat filosofi och etnologi.

Glissant har skrivit såväl diktsamlingar som romaner, teaterpjäser och essäer. Han debuterade 1953 med diktsamlingen Un champ d´îles. Två år senare utkom romanen La lézarde. I det poetiska verket Les Indes, som utkom 1956, tecknar han sitt hemlands historia och grymheterna som de europeiska erövrarna gjorde sig skyldiga till i den karibiska övärlden.

Glissant skriver betydligt mer återhållsamt än sin läromästare och när visionen om en karibisk kultur som förenar det afrikanska och det europeiska arvet.

Mellan 1982 och 1988 var Glissant redaktör för tidskriften Courrier de l´UNESCO. Han flyttade därefter till New York för att undervisa i litteratur vid ett av universiteten.

1999 utkom romanen Sartorius. Le roman des batoutos.