Derek Walcott

* 23 januari 1930 i Castries, Saint Lucia † 17 mars 2017 i Saint Lucia

Med Derek Walcott fick den karibiska övärlden sin första Nobelpristagare. Året var 1992.

Walcott tillbringade barndomsåren i födelsestaden Castries, men flyttade i tonåren till Jamaica för att studera. Som 23-åring kom han till Trinidad, där han först försörjde sig genom att skriva teater- och konstkritik.

Åren 1958-1959 studerade han teater i New York och tillbaka på Trinidad grundade han samma år Little Carib Theathre, som senare blev Trinidad Theathre Workshop. Teatern uppförde flera av Walcotts pjäser. Han hade debuterat 1948 med diktsamlingen 25 poems - som han utgav själv - följd av Epitaph for the young. XII cantos (1949).

Det dröjde dock till 1962 innan genombrottet kom, vilket skedde med diktsamlingen In a green night. Poems 1948-60. Bland hans många övriga diktsamlingar kan nämnas The gulf and other poems (1969), Another life (1973), Sea grapes (1976), The fortunate traveller (1981), Midsummer (1984) och det stora episka verket Omeros (1990).

1950 utkom hans första teaterpjäs, Henri Christopher, som skulle följas av många, många andra. Han har också skrivit musikaler, av vilka den första var The joker of Seville (1975).

Walcott undervisar i litteratur och skrivande vid universitetet i Boston, men har behållit sitt hem på Trinidad där han vistas när han författar. Hans poesi präglas starkt av Karibiens våldsamma historia, kolonialismen, slaveriet, kampen för självständighet och den kulturella smältdegel som den karibiska övärlden är i dag.

Bland hans senare verk kan nämnas diktsamlingarna Bounty (1997) och Tiepolo´s hound (2000). I Stefan Jonssons bok Andra platser. En essä om kulturell identitet (Norstedts 1995) finns ett kapitel om Walcott: Från Ithaka till Gros Îlet. Derek Walcott och Svarta Atlanten.

Eva Stenvång

Litterära priser 

Citat 

Poetry, which is perfection's sweat but which must seem as fresh as the raindrops on a statue's brow, combines the natural and the marmoreal; it conjugates both tenses simultaneously: the past and the present, if the past is the sculpture and the present the beads of dew or rain on the forehead of the past.

Ur nobelföreläsning 1992

Bibliografi – böcker

Wahlström & Widstrand 1993; övers.
Ett urval av författarens dikter; egentligen en utvidgning av den tidigare utgivna samlingen Vinterlampor. Eva Stenvång
The last carnival (1986)