Francisco Coloane

* 19 juli 1910 i Quemchi, Chiloé, Chile † 5 augusti 2002 i Santiago, Chile

Francisco A. Coloane var som ung äventyrligt sinnad. Han utforskade gärna ödsliga trakter medan han försörjde sig somvalfångare, säljägare, sjöman, fåraherde och en del annat. Han prövade på en rad andra sysselsättningar också, från att spela teater till vara redaktör för en hälsobulletin. Så småningom blev han en mer stadigvarande medarbetare på olika tidningsredaktioner, men även där prövade han på det mesta: från att vara chef för sporten till att skriva krönikor om polisiära ting.

Coloane kommer från Quemchi på ön Chiloé i södra Chile, en trakt som sett få författare födas. Senare kom han att studera ännu längre söderut, i Punta Arenas. Hans första bok utkom 1941, romanen El último grumete de la baquedano. Samma år utgav han novellsamlingen Cabo de Hornos, som skulle följas av två andra i ett slags trilogi: Golfo de Penas (1945) och Tierra del Fuego (1956).

Han har sedan fortsatt att ge ut romaner och novellsamlingar som skildrar människans kamp för att överleva under svåra omständigheter. Det är inte för inte han kallas för "Chiles Jack London". Flera av hans berättelser har filmatiserats.

Reslusten har längre fram i livet fört honom till länder som Indien, Kina och det forna Sovjetunionen. 1983 utkom boken Crónica de India.

Coloane är en högt respekterad författare, som också sitter i den chilenska akademin.

Dikter, noveller, essäer, utdrag, m.m.

Övers. Martin Rogberg
Novell. Förekommer i Rosen från Cernobbio.