Frantz Fanon

* 20 juli 1925 i Fort-de-France, Martinique † 6 december 1961 i Bethesda, Maryland, USA

Fanon var ingen skönlitterär författare. Däremot skrev han essäer som blev mycket uppmärksammade på sin tid och fortfarande utkommer i nya upplagor. Två av dessa finns översatta till svenska. Han har även skrivit skådespel.

Fanon var en radikal marxistisk tänkare och aktivist när det gällde motståndet mot kolonialismen och förtrycket av de svarta och deras kulturella arv. Till yrket var han psykiater och samhällsvetare. Fanon umgicks med många av dåtidens radikala författare, framför allt från den karibiska övärlden.

Under skoltiden i Fort-de-France hade han Aimé Césaire som lärare. Efter andra världskriget reste han till Frankrike, som var en viktig mötesplats för svarta intellektuella från Karibien och Afrika. Samtidigt knöt han kontakter med franska författare och konstnärer.

Han studerade i Lyon, där han skrev sina första essäer samt skådespel. En stor del av sitt liv var Fanon verksam i Afrika. I Algeriet gick han med i den algeriska befrielserörelsen FLN och arbetade senare som överläkare. Senare sändes han till Ghana som Algeriets ambassadör och blev senare rådgivare åt såväl Kwame Nkrumah som Patrice Lumumba.

Han dog relativt ung i Washington, i leukemi. Han begravdes i Algeriet.

Bibliografi – böcker

Les damnés de la terre (1962)
I den här boken förespråkar Fanon en helt ny värld, fri från den fördomsfulla inställningen att vitt står för det goda och svart för det då...
Peau noire, masques blancs (1952)
Boken speglar vad det innebär att vara svart i en värld som domineras av vit kolonialism. Han refererar till sina egna erfarenheter som svart intellektuell och behandlar relationen kolonisatör/...