Mian Mian Kinesiska: 棉棉

Mian Mian är en av de mest kända personerna i den grupp unga kvinnliga författare som har specialiserat sig på att beskriva den "nya generationens" vilda liv i Shanghai och andra stora kinesiska städer. Hon föddes 1970 i Shanghai, i en familj som tillhörde den övre medelklassen - hennes far var ingenjör och hennes mor lärare i ryska - men hoppade av skolan vid 17 års ålder och flyttade till den ekonomiska utvecklingszonen Shenzhen. Hon hoppades på ett liv som rocksångerska, men tvingades ge upp den drömmen då hon sjönk ned i ett allt grövre narkotikamissbruk.

1994 blev hon fri från drogerna när hon efter en vistelse på avgiftningsklinik insåg att hon kunde hålla sin ångest stången genom att skriva av sig sina känslor. Själv har hon berättat att hon skrev sina första texter som sextonåring, i samband med en klasskamrats självmord. Att hennes skrivande bottnar i en svår ångest inför livet och det hårda samhällsklimatet märks också tydligt i hennes ämnesval.

Hennes berättelser handlar nästan uteslutande om människor på samhällets botten: knarkare, horor, småskurkar och andra personer som av någon anledning har hamnat snett i livet. Språket är enkelt och okonstlat, ibland nästan barnsligt och klumpigt, men det är ingen tvekan om att det är egna erfarenheter som ligger till grund för det hon skriver, något som ger hennes texter en tyngd som saknas i många andra liknande verk som försöker porträttera rebelliska ungdomar i dagens Kina.

Mian Mian har hittills publicerat novellsamlingarna Lalala (1997), Mei yige hao haizi dou you tang chi (2000) och romanen Tang (2000). Naturligtvis har hennes böcker också förbjudits av myndigheterna på olika håll i Kina, vilket i sin tur har bidragit till hennes berömmelse - på samma sätt som hennes fejd med ärkerivalen Zhou Weihui, författare till romanen Shanghai Baby. Vid sidan om sitt skrivande försörjer sig Mian Mian bland annat på att anordna danspartyn och klubbverksamhet, och hon har även regisserat och producerat ett par filmer.

Anna Gustafsson Chen