Murilo Mendes
* 13 maj 1901 i Juiz de Fora, Minas Gerais, Brasilien † 13 augusti 1975 i Lissabon, Portugal
Murilo Mendes kom från delstaten Minas Gerais. Livet igenom prövade han på olika slags yrken, ända tills han slutligen slog sig till ro i den italienska huvudstaden Rom som lärare i brasiliansk litteratur.
Han var redan under uppväxten fascinerad av måleri, musik, film och litteratur. I början av 20-talet lärde han känna poeten Ismael Nery som inspirerade honom mycket. 1925 skrev han sina första dikter.
Mendes tillhörde 30-talets modernistiska författare, konstnärer och andra kulturpersonligheter som var verksamma i Rio de Janeiro. Hit hörde även Jorge le Lima. Murilo Mendes och de Lima skrev på 30-talet varsin diktsamling till minne av konstnären Ismael Nery; dessa gavs ut i en gemensam volym, Tempo e eternidade.
Från att ha inlett sin diktarbana med humoristiska alster drogs Mendes allt mer mot en värld av drömmar, fantasier och andlighet - han blev till följd av Ismael Nerys inflytande djupt troende katolik. Men framför allt var han påverkad av surrealismen.
Bland hans verk kan nämnas Sonetos brancos (1948) och den bok som betraktas som hans bästa, Contemplaçao de ouro preto (1954).
Eva Stenvång