Jag tar inte farväl
Lätt som snö, brukar folk säga. Men även snön har tyngd. I samma utsträckning som den här vattendroppen.
Lätt som en fågel, säger man också. Men även de har tyngd.
Levande och döda
Romanen börjar med ett stort antal mänskliga kroppar uppradade längs väggen i en gympasal. Det stinker i värmen, uppsvällda tår sticker ut under lakanen »som tjocka stumpar ingefära«. Det är 1980, platsen är Kwangju i Sydkorea.