Levande och döda

Romanen börjar med ett stort antal mänskliga kroppar uppradade längs väggen i en gympasal. Det stinker i värmen, uppsvällda tår sticker ut under lakanen »som tjocka stumpar ingefära«. Det är 1980, platsen är Kwangju i Sydkorea. Hundratals studenter som protesterat mot regimen har just mördats av militären i en massaker. I massan av dödade unga människor vandrar en pojke, Dong-ho, omkring. Han letar efter sin vän. När han hittar honom, kommer han då att vara levande eller död? Och vad händer med själen hos den kropp som slutar leva?

I en serie länkade episoder som rör sig från 1980 fram till vår tid, gör berättaren nedslag i ett samhälle präglat av censur och skräckfylld tystnad. Samtidigt finns hela tiden en mäktig drivkraft att minnas, berätta och ge mänskligheten tillbaka till dem som berövats den.

Förlagsinformation

Enpolitisk klangbotten har verket 소년이 온다 (2014; Levande och döda, 2016), där Han Kang utgår från en historisk händelse i staden Gwangju, där hon själv växte upp och där hundratals studenter och obeväpnade civila mördades i en massaker utförd av den sydkoreanska militären 1980. Boken konfronterar denna händelse med brutal konkretion och vill ge röst åt historiens offer. I detta ligger den nära vittneslitteraturen. Han Kangs lika visionära som pregnanta stil avviker dock från genrens förväntningar och ett särskilt grepp hos henne är att låta de dödas själar skiljas från sina kroppar för att bli vittne till sin egen utplåning. I vissa stunder, vid anblicken av de oidentifierbara döda kroppar som inte kan begravas, griper texten tillbaka på grundmotivet i Sofokles Antigone.

Nobelprize.se