Allt går sönder

Översättare:
Original: Things fall apart (1958)
Romaner Nigeria

 

Allt går sönder har skapat afrikansk litteraturhistoria. Ingen afrikansk roman har sålt i så stora upplagor - bara den engelska upplagan har gått ut i ca 3 miljoner exemplar - och den har översatts till fyrtiofem språk.
I romanen berättas fabeln om Sköldpaddan som nådde himlen därför att fåglarna lånade den sina fjädrar. Fabeln bildar mönster för hela romanen: liksom Sköldpaddan når himlen med fåglarnas hjälp, så når Okonkwo en av de främsta positionerna i sin klan med stöd av befolkningen.
Men liksom Sköldpaddan störtar till jorden och krossar sin sköld, så faller Okonkwo från makten när han förlorat folkets och gudarnas stöd.
Handlingen tilldrar sig i den fiktiva ibobyn Umuofia i Iboland i östra Nigeria i slutet på 1800-talet, strax före och efter det att de första vita människorna anländer till trakten. Temat är tradition i motsats till förändring, det traditionella afrikanska samhällets upplösning då det inte kan stå emot den vita civilisationens krafter. I den första delen av romanen skildras livet i det traditionella ibosamhället, dess sociala och religiösa struktur, dess riter och seder. Det är ett samhälle där individen i hög grad är underordnad kollektivet och det är genom kollektivet den enskilde når sitt mål och livet får sin mening.
Okonkwos hela liv domineras av rädsla att bli som sin far, den vänlige oduglingen Unoka, dagdrivaren som inte kunde försörja sin familj.
Han är rädd att bli fattig, rädd att anses svag och omanlig, rädd att förlora sitt inflytande i klanen. Ibosamhället är ett dualistiskt samhälle, materialistiskt och andligt på samma gång. Det värdesätter rikedom och rikedomen räknas i jams på fälten och hustrur och barn i hyddorna, i antalet människohuvuden man tagit och hederstitlar man erövrat. Okonkwo har redan vid unga år erövrat två hederstitlar och fem människohuvuden. Men han är hård mot sina barn och sina hustrur. Också i relationen till sin egen personliga gud, sin chi, som följer människan från skapelse till död, brukar han sin styrka. Han försöker inte bara styra och dominera sin familj och sin klan. Han sätter sig upp mot sin chi. Han sätter sig upp mot jordgudinnan när han klår upp sin yngsta hustru under fredsveckan. Han trotsar samhället när han - mot byrådets instruktioner - deltar i det rituella mordet på sin fosterson Ikemefuna.
Men under pansaret finns huden; efter att ha utdelat det dödande hugget mot fostersonen varken äter eller dricker han på två dagar.
Hans tragik blir att han aldrig förstår att för att bli en stor man måste han släppa fram bägge sidor av sitt väsen, balansera styrka med känslighet. Han är kraftfull, men oböjlig; konflikter löser han genomvåldshandlingar. När han vådaskjuter en ung stamfrände, förvisas han från byn på sju år och hela hans egendom bränns ned.

När han återkommer har ibosamhället förändrats. Vita missionärer har byggt en kyrka i byn, flera av byborna har övergått till den nya tron -också en av hans egna söner. Den brittiska administrationen har uppfört tingshus och fängelse. Själv oförmögen till kompromisser och förändringar vägrar han att godta sådana hos sin klan och sitt samhälle. För att återta sin makt i stammen går han i spetsen för ett upplopp och bränner ned kyrkan. Upprorsmakarna tas till fånga och behandlas ytterst förödmjukande av de vita, men de återsänds till byn.
I en sista ansträngning att erövra makten försöker han egga stammen till kamp. Han dödar en vit polis, men ingen följer honom i striden. Ödesbundet som i en grekisk tragedi vandrar han mot sin undergång.

Achebes avsikt med Allt går sönder har bland annat varit att skapa en motbild till kolonialisternas ensidiga och stereotypa Afrikabild. Genom att visa att det traditionella livet i ibosamhället var värdigt och meningsfullt vill Achebe återupprätta Afrikabilden också för afrikanerna själva. Samtidigt som han skildrar ibokulturen inifrån (han hör själv till ibofolket) tillför han skildringen ett drag av objektivitet. Hans kristna uppfostran har gett honom distans till sin egen etniska grupp och därmed möjlighet att skildra dess goda såväl som dess onda sidor på ett sanningsenligt sätt.
Barbro Norström Ridaeus

Anmärkning

Förord av Per Wästberg. Ingår i Macondo-projekets klassikerserie.

Andra utgårvor:

Bokförlaget Tranan, 2007 Pocket
Bonniers, 1967

Anmärkning 

Förord av Per Wästberg. Ingår i Macondo-projekets klassikerserie.

Ämnesord 

Nigeria
1800-talet
Familjerelationer
Kolonialism