En blomma i Afrikas öken

En rak, välskriven och otrolig historia i form av en självbiografi som fängslar och fascinerar alla åldrar, inte minst ungdomar. Waris Dirie berättar om hur hon växte upp som nomad i Somalias öknar och då hon var 10 år ensam flydde till sin mors släkt i Mogadishu, undan ett tvångsäktenskap.Som 14-åring tog hon sig till London och arbetade som hembiträde år Somalias ambassadör (hennes morbror) i fyra år utan lön och utan att kunna engelska, läsa eller skriva.
Hon träffade en fotograf, blev populär "etnisk" fotomodell och fick arbeta hårt i England, USA och andra delar av världen. I rampljuset tänkte hon alltid på sin mors ord: "Du ska gå rak och stolt som en kamel!" Men hon kunde också missa fotojobb eftersom hennes ben till minne av ökenåren var lite krokiga av undernäring och vitaminbrist. Hon bär alltid på en längtan till öknen och kamelerna, till modern, till friheten. Men inte till kvinnoförtrycket som började tidigt för flickorna med könsstympningen, tvångsäktenskapen. Waris Dirie blev vald av FN till Human Right-ambassadör för att skapa opposition mot kvinnlig omskärelse, sedan hon som internationellt välkänd fotomodell ställt upp I en intervju för den franska tidningen Marie-Claire och berättat om infibulationen, den faraoniska omskärelsen som hon utsattes för som 5-åring och som gjorde henne sexuellt handikappad för livet: - Jag var inte större än en get när min mor höll fast mig medan en gammal kvinna skar av min klitoris och mina inre blygdläppar och sydde igen såret. Hon lämnade bara en mycket liten öppning för urin och menstruationsblod.

Waris Dirie är också en temperamentsfull motståndare till Somalias blodiga stamkrigen och skriver: - Dessa stamkrig, liksom utövandet av omskärelse, är ett resultat av mäns fåfänga, själviskhet och aggressivitet. Jag avskyr att behöva säga det, men det är sant. Båda dessa handlingar kommer ur mäns starka fixering vid sitt revir - och sina ägodelar - och kvinnorna ingår både kulturellt och juridiskt i båda dessa kategorier. Kanske skulle mitt land kunna bli ett paradis om vi skar av dem könsorganen. Männens skulle lugna ner sig och bli mer lyhörda inför det som händer i världen. Utan det eviga testostronruset skulle det inte bli några krig, inget dödande, inget stjälande, inga våldtäkter. Och om vi högg av deras intimaste kroppsdelar och sedan lämnade dem att klara sig själva så att de antigen fick förblöda eller överleva, skulle de kanske för första gången förstå vad de egentligen gör mot sina kvinnor.

Britt Isaksson