En handfull himmel : roman
Att hitta en kvinna att älska med i den stilla ensamheten i en lägenhet som är omringad från alla håll, lämna allt och ge sig av långt, långt bort eller slå ett rep runt halsen och äntligen få njuta av den eviga friden...
Cetin altans roman En handfull himmel utspelar under en veckas tid i en mans liv. Mannen, han kallas endast så, har en hel del gemensamt med X från Den lilla trädgården av samma författare. Det är en intellektuell disident på kant med ett auktoritärt system. Härigenom har han också mycket gemensamt med författaren själv.Han är gift, har många älskarinnor och är svag för Raki. Han är svårt ansatt av verkliga och inbillade hot och paranojan griper om honom. Det är en egentligen ganska osympatisk figur som ständigt gnäller över "den gifta kvinnans beskäftighet".
Som så ofta hos Altan utspelas dramat i en obönhörlig vardag. Han har en fantastisk förmåga att låtaminnen, drömmar och fantasier flyta in i och ta en naturlig plats i nuet. Som när mannen dagdrömmer vid disken i köket och plötsligt ser sin tjatande fru sittande i en frisörstol högst upp på en stapel smutsiga tallrikar. Det händer egentligen mycket litet i boken. Det mesta utspelas i mannens huvud och därigenom tillåts olika platser, tider och människor verka i samma stund, på samma plats.
I början av veckan, i bokens inledning, delges mannen att han ska fängslas i tre år. Han ska infinna sig på fredagen. Han har redan tidigare suttit inne och lever allt sedan dess med en ständig misstänksamhet mot allt och alla i hans omgivning. Melonförsäljare, knivslipare, skolkamrater och grannar - alla tycks de spionera på honom.
Altan varvar mannens hopplösa kamp med minnen från tidigare fängelsevistelser - bilder av tortyr, övergrepp och våld. Veckan går åt till att på olika sätt komma undan straffet och kan skickas hela tiden mellan olika statliga instanser. De mer eller mindre anonyma tjänstemännen leker med honom: "Medan han brottas med tre år får han sju och ett halvt år till. Det överlever han aldrig [...] Ärligt talat tycker jag att vi har portionerat ut hopp och besvikelse på ett bra sätt." Långsamt skapas en uppgivenhet och tillslut nästan en längtan efter straffet, för att få det överstökat.
Skål, sade han. [...] Smaklig måltid, sade hon.
- Ja, ja, smaklig måltid...
- Finns det verkligen inget hopp längre?
- Nej, inget.
Simon Sorgenfrei