Gömslet

Handlingen i denna roman av Miral al-Tahawi, själv av beduinsläkt, utspelas bland beduiner i ett ökenområde i nordöstra Egypten. Huvudpersonen Fatimas far är en shejk i en av de stammar, som tidigare favoriserats av myndigheterna och getts stora landområden att styra över men nu håller på att köras över av den nya tiden.

Vid berättelsens början är Fatima fem år. Som tillhörig ”aristokratin” har hon en mycket begränsad rörelsefrihet och tas om hand av slavinnor förutom av sina äldre systrar, eftersom modern är sängliggande och nedbruten efter för många missfall. Fadern är för det mesta bortrest. I hans ställe kommer farmodern och inspekterar. Det är en tyrannisk personlighet som klagar och skäller. Hon kallar de fyra döttrarna för hyndor och skamlösa slynor. Men mest förfasar hon sig över att de är flickor och därför ingenting värda.

Fatima försöker på alla sätt ta sig därifrån. Men hon kommer inte utanför murarna. Hon kan se hur hunden gräver en grop under den stora porten och smiter ut, men själv blir hon kvar på insidan. När det är marknadsdag, skickas de kvinnliga slavarna att handla, men Fatima får inte följa med. För att komma undan den stränga kontrollen gömmer hon sig. Hon försvinner upp i ett högt träd innanför muren – eller ner i en torrlagd brunnen.

Men framför allt gömmer hon sig i en sagovärld befolkad av djinner och låtsasfigurer. Det finns ingen gräns mellan det realistiska och det drömda. Allt flyter ihop och blir poesi. För den isolerade flickan är språket och tankarna en befrielse, även om det också innebär att hon till slut inte kan skilja verkligt från overkligt. Al-Tahawi tillgriper otaliga omskrivningar, liknelser och parallellhandlingar för att belysa Fatimas grymma öde. I denna debutroman låter hon den kvinnliga huvudpersonen förbli helt instängd utan några utsikter till ett annat, friare liv.
[Ingvar Rydberg]