Granatkastaren

I ett tempel på den kinesiska landsbygden berättar en ung man vid namn Luo Xiaotong sitt livs historia för en välsinnad munk. Det är en berättelse om fattigdom, fördärv, våld och död som alltjämt rymmer såväl kärlek som förtröstan. Luo Xiaotong berättar med sagolika utsvävningar om hur fadern övergav dem och hur modern i sin spariver nekade honom att äta kött, trots att de bodde i en slaktarby. Som pojke fantiserar han om knapriga grisöron, grytor med hundben, kokta grishuvuden, åsnekött inlindat i lotusblad och all slags animalisk föda. Men en rad dramatiska händelser får honom att överge sin köttlängtan och söka sig till ett spartanskt liv som munk.

I den har vildsinta romanen fran 2012 berattar Xiaotong sin livshistoria for en gammal munk. Som vanligt i Mo Yans litteratur utspelas det hela på den kinesiska landsbygden, och det är en berättelse om en depraverad tillvaro präglad av våld och excesser i köttätande, där ett familjedrama med dödlig utgång står i förgrunden. Men det mörka och horribla blir här absurt humoristiskt. Läsaren får tampas med ett överflod av tillagat kött: struts, kamel, apa och hund, såväl som mer vanliga varianter.
De dubbla narrativen går in i varandra och lyser upp varandra, och ger på det sättet en bred bild av det moderna Kina.

Förlagsinformation