Hafis - tolkad efter Hans Bethge av Erik Blomberg

Erik Blombergs lilla bok ger ingen som helst introduktion till personen Hafis. Man får varken veta vem han var eller var och när han levde. Det rör sig om ett drygt trettiotal dikter, tolkade från danskan, samt en handfull illustrationer av Marie-Louise Idestam-Blomberg. Dessa är mycket fina, men för snarare tankarna till det japanska eller kinesiska tusch-måleriet än till persisk miniatyrer. Blomberg kom på 1950-talet att på ett mästerligt sätt presentera den klassiska kinesiska lyriken för en svensk publik i volymerna "Jadeberget" och "Hägerboet" (senare utgivna i en volym). Och nog påminner hans Hafis en hel del om en Li-Po, en Wang-Wei eller en Tu-Fu. Det är den filosofiske drinkaren och älskaren Hafis som kommer till tals i korta små epigramliknande poem som minner om den kinesiska tanglyriken, den japanska haikun eller tankan.

Man kan därför fråga sig i vilken mån Blomberg, via Bethge, lyckas fånga Hafis på svenska. Formmässigt finns inget kvar av originalens metrik. Men nog är det ofta vackra verser. Blomberg var en känslig poet och fångar såväl Hafis rusiga som svårmodiga sidor. Man finner exempel på det sammansatta i diktarens personlighet, även om mångtydigheten i de enskilda verserna oftast gått förlorad. Men här finns älskaren såväl av kvinnor som av Gud, liksom hädaren och den religiösa grubblaren respresenterad på en fjäderlätt svenska. Några exempel:

Om mina sångers verser flyga
för tygellöst och djärvt för eder,
betänk, det var i ruset som jag skrev.

[..]

Varde ljus! ropade Allah
in i kaos brusande natt.
Då - de underbaraste ljus:
dina strålande ögon.

[...]

From, full av andakt, nalkas jag
heliga kvinnor och män. -
På knä vördar jag
ett hjärta som brustit av kärlek.

[...]

Låt oss bränna prästernas kaftaner
på tusen bål - en mäktig offereld
åt jordens egen goda ande tänd.

Ty deras gallas bitterkalla flöde
är utan slut och livets glada dagar
av dem förbittras, de fördömda svinen!