Hafez

Shams al-din Mohammed Hafez föddes, levde och dog i Shiraz i södra Iran. Han ligger begravd i Musallas rosenträdgård vid Rukhnabads strand - en plats ständigt omsjungen i hans lyrik. Hafez kom inte ur någon rik familj, men fick en klassisk utbildning. Redan som mycket ung kunde han koranen utantill, vilket är innebörden i titeln "Hafez" vilken han tog som författarnamn. Utöver koranen studerade han teologi, filosofi, litteratur och mystik. Som vuxen kom han att bli en mycket omtyckt lärare och blev slutligen föreståndare för en teologisk skola i Shiraz.

Men det är som poet vi känner honom. Hans Divan, samlade dikter, sägs vara den näst vanligaste boken i iranska hem efter koranen och än idag är det få persisktalande som inte kan recitera åtminstone några av hans verser utantill. Flera av dessa har dessutom blivit folkliga ordspråk och talesätt. I Iran används hans Divan även som orakelbok i vilken man spår och söker råd vid svåra val i livet.

Samtidigt som Hafez erkänns som den främsta persiska poeten räknas han också till de mest svårtolkade. Den persiska lyriken har sedan tusen år använt sig av det världsliga, sinnliga för att spegla det andliga. Hafez leker med den profana lyrikens bildvärld fylld av vin, tavernor, munskänkar och kärleksmöten och som läsare är man alltid osäker om i vilken grad man ska tolka dessa bilder som symboler för en andlig dimension, eller ta dem för vad de synes vara. Rumlare och älskare får samsas med allusioner på koranen och islams traditioner. Han är medvetet tvetydig i sin diktning och som läsare är man sällan på det klara med om dikten hyllar härskaren, en tillfällig älskarinna eller Gud själv. En och samma rad kan på samma gång tolkas som sakral Gudsupplevelse och profan eroticism. Vissa läser honom som en muslimsk mystiker, andra som en rebell som gjorde uppror med religionens moral och hyllade vinet, naturen och kärleken. Många, där ibland Goethe, såg på samma gång den religiösa mystikern, fritänkaren och den sinnliga livsnjutaren uttala sig i hans dikter. "Varje ord kan betyda ett annat", skriver han. Och i en annan dikt i "Väst-östlig Divan" heter det:

Hafis drag som diktare betecknar
sanning, ren och klar och outsläcklig,
här och där dock även små detaljer
som kan hamna bortom lagens gränser.

Denna öppenhet och mångtydighet har naturligtvis del i hans enorma popularitet, liksom hans mästerskap i lyrikens alla beståndsdelar; musikalitet, rim, inrim, allusioner och oväntade metaforer. Varje verspar är ett slutet helt och samtidigt en del i den större helhet som utgör dikten i den ghazal-diktning Hafez var mästare i. Detta föranledde den engelske 1700-tals filologen William Jones att jämföra ghazalen vid ett halsband där pärlorna trätts upp en och en. Det rör sig hela tiden om ett samtal mellan detaljen och helheten.

Hafez har i alla tider ansetts oöversättbar, dels på grund av hans språkliga mästerskap och dels på grund av mångtydigheten. Varje översättning blir på samma gång en tolkning, ett ställningstagande för någon av de aspekter som samspelar i Hafez livssyn. Det har påpekats hur två översättare kan tolka en och samma dikt så olika att det kan vara svårt att se att det inte rör sig om två skilda verser. Trots detta har man med jämna mellanrum försökt översätta honom till tyska, franska och engelska och härigenom har han fått betydelse även för den västerländska litteraturen.
Simon Sorgenfrei

OBS Läs mer om persisk litteraturs spännande historia i artikeln Introduktion till litteraturen i Iran av Azar Mahloujian