Östanvindens ande : dikter

Översättaren Fateme Behros har ett stark personligt förhållande till Hafez. Hon berättar i förordet att hon och hennes bror redan som barn tävlade om vem som kunde lära sig flest verser utantill. Fateme kom att vinna denna tävling, medan brodern blev bättre på att förklara dikterna. Idag är hon alltså översättare av Hafez, medan brodern blev Hafezexpert och professor vid universitetet i Tabriz. Detta innebär inte att Behros inte brytt sig om dikternas djupdimension. Hon ger oss en introduktion till Hafez liv och tankevärld i introduktionen.

Hafez är en poet för livets olika skeden och olika känslor skriver hon. Han är "alla iraniers stolthet. Han är en god vän, en själsfrände. Han är lärare och rådgivare. Han är en filosof i poetkläder. Hans dikter är hymner och kärlekssånger. Samtidigt märks det att han söker tröst och ro i vinet och hos kvinnor eller i Koranen och sanningen i sina dikter." Behros påpekar att Hafez på samma gång är en svår och enfolkkär diktare och berättar att man i Iran har såväl koranen som Hafez Divan på bordet. I Koranen läser man för att be om ett lyckligt år, medan man läser Hafez för att få ett löfte om ett lyckligt år. Hon är medveten om dikternas mångtydighet och projektets svårighet. I hennes introduktion står det klart vilken komplex personlighet vi har att göra med. Som människa och poet var Hafez snarare både-och än antingen-eller. Behros väljer dock att huvudsakligen läsa honom som en andlig fritänkare som har något att säga oss alla. "Att bemöda sig att lära känna Hafez är som att försöka lära känna sig själv."

Motstridigheterna finner hon inte bara mellan dikterna, utan ofta också inom dem. Ghazal-diktningen har liknats vid ett pärlband där varje vers, varje pärla, har sitt egenvärde samtidigt som den är del i ett större helt. Ibland får man en känsla av att översättaren koncentrerat sig väl mycket på den enskilda versen, vilket då för med sig att helheten går förlorad. När metoden fungerar som bäst kan varje vers verkligen fungera som en egen, kort, dikt att meditera över. Som ett epigram eller en haiku. Läs som exempel den första versen i samlingens elfte dikt:

Jag sa, du den skönaste, hjälp mig, jag är främling här,
hon sa, den som följer sitt hjärta blir främling och går vilse.

Behros har valt att inte översätta vissa ord och termer, utan i stället transkribera dessa (med turkisk transkription av någon anledning) och förklara termerna i en ordlista sist i boken. Jag ställer mig positiv till detta, även om kursiveringarna förfular texten något. Många begrepp i den persiska poesin har inga enkla ekvivalenter på svenska. Centralt hos Hafez är ?rend?, ett begrepp det skrivits avhandlingar om. Ofta har detta översatts med "libertin", "vivör" eller liknande. Men hos Behros får det en längre, djupare, och vad jag kan avgöra, riktigare betydelse. Dessa ordförklaringar är till stor hjälp. Det hjälper läsaren att sjunka djupare in i diktningen. Att läsa Hafez är inte lätt. Men ger man dikterna något av sin tid så blir man rikligt belönad. Det enda jag egentligen saknar är en korrespondens mellan översättarens numrering av dikterna och originalmanuskriptets. Behros har givit oss en femtedel av Divanen i svensk översättning. Det är ett betydande bidrag till den svenska litteraturen.
Simon Sorgenfrei