Kärleksdikter

Symposion gav 1991 ut en liten volym Hafiz-tolkningar överförda från engelskan och danskan av Jan Östergren. Här presenteras tio rimmade dikter och fjorton prosaöversättningar. Det är roligt att Östergren försökt sig på att presentera något i rimmad form, men mycket har hänt med dikterna på vägen från persiskan, via engelskan och danskan, till den svenska tolkningen. Ghazalerna har genomgående blivit stympade till sexradingar och rim-mönstret är ett annat än originalens. Resultatet blir en sort epigram kring kärlekens och vinets berusning. Den mystiska, religiösa dimensionen av Hafiz tankevärld har lämnats därhän. I sin korta presentation av författaren avslöjar Östergren att han uppskattar Hafiz som en av Persiens stora skalder och främsta kärleksdiktare. Han läser honom som "en hängiven livsdyrkare som besjöng kärlekens och vinets lov i alla tänkbara tonarter" vars dikter är "präglade av en orgiastisk yra". Dikterna, fortsätter han, "är tillägnade ma'shuq - den älskade [...] kvinnan, kärleksgudinnan, jorden, världen - men också en inkarnation av hans älskade Schiraz". Inom den persiska lyriken har begreppet en stark andlig laddning och rör sufismens Gudskärlek. Östergrenväljer alltså bort en andlig läsning av Hafiz lyrik och gör honom till en vinets och kärlekens poet i sinnlig profan mening. Men om nu Hafiz lyrik tappar några dimensioner i dessa tolkningar så finns här ändå en hel del vacker, erotisk kärlekslyrik. Den kanske mest allmängiltiga dimensionen vilken är enklast att ta till sig - oavsett kultur och religion. Vi serveras de starka känslornas poet som smeker sina kvinnor och begråter deras svek. Kläderna är tunna och känslorna svallar. Kärleken brinner och blöder, vinet flödar och Musallas trädgårdar står i full blom. Hafiz är en slav under kärleken och njuter dess förtryck.

Simon Sorgenfrei