Kärleken, kriget : en algerisk mosaik
Kärleken, kriget är den första i en rad romaner, f n tre, där Assia Djebar efter några traditionellt skrivna romaner i början av sin karriär ger sig i kast med att skildra sitt lands historia, samtidigt som hon lägger in ett mycket personligt perspektiv. Starten görs i denna roman, som tränger in i den komplicerade fransk-algeriska symbiosen. Hon är själv i hög grad en produkt av denna, då hon skriver på franska och efter barndomen levt ett mycket självständigt, västerländskt präglat liv.
Romanen inleds med en liten scen: en liten arabisk flicka går till skolan hand i hand med sin far, själv fransklärare på den skolan. Så för att markera det förflutnas djupa inverkan på nuet och på landets öde, kommer en storslagen scen från 1830, som så att säga markerar början på alltsammans: en väldig fransk flotta uppenbarar sig utanför Alger. Det blir starten på en blodig erövring, som skulle ge historien en ny vändning och under hundra år omgestalta det algeriska samhället i grunden.
Skildringen av Frankrikes fortsatta erövring, byggd på vittnesmål av franska officerare och besökare, och därefter befrielsekriget 1954-62, som det upplevs av olika kvinnor i gerillarörelsen, varvas med scener från författarinnans egen barndom och ungdom. De belyser den kvinnliga sfären med olika situationsbilder som alltid har någon dramatisk eller gripande poäng. Samtidigt frigör sig jagpersonen, Djebar själv, gradvis från denna miljö. Hon får gå i en franskspråkig skola och utestängs i enlighet med sin fars vilja inte in från ett normalt, öppet liv i puberteten så som sina jämnåriga kusiner och väninnor. Denna emancipation har hon alltså indirekt att tacka den franska kolonialismen för, vilken hon dock inte på något vis uttryckligen bejakar. Men det ger henne en kluven inställning, vilket inte minst kommer till uttryck i språket, som hon framhåller i kapitlet "Kärlekens afasi". De mest känsloladdade sidorna av livet kunde hon länge bara ge uttryck för på sin arabiska dialekt. När hon möttes av galanta komplimanger eller bara tilltalades med sitt förnamn på franska, blev hon stum, paralyserad även på ett djupare känslomässigt plan. Trots skenet stannade hon långt in i vuxen ålder kvar mellan två världar. I dessa personliga partier får berättelsen en tydligt essäistisk och lyrisk prägel.
Boken igenom uttrycker Djebar, mellan de historiska episoderna, sin oförminskade förundran över att hon kommit att anta ett främmande språk och fått leva ett fritt liv till skillnad från sina medsystrar, för vilka hon, utan anklagelser mot samhället i stort, har velat bli ett språkrör och en ambassadris. "Kärleken, kriget" har utsetts till en av de tolv främsta romanerna från Afrika genom tiderna.
Ingvar Rydberg