Lägret

En grupp människor sitter fängslade på en enslig ö och tvingas tillverka tygblommor under uppsikt av en småsint föreståndare och en stum vakt. De är alla personer som av olika anledningar har blivit utstötta ur samhället – en politisk fånge, en korrupt politiker, en person som genomgått könskorrigering, en mentalpatient – och de sitter inte enbart i lägret för att arbeta. Köpta som djur av öns ägare, den mystiske kapten Kang, ska de också underhålla honom via de olika kameror som ständigt övervakar dem.

Xiaolian hamnar på ön när sjukhuset hon är intagen på stängs. Fast besluten att lämna lägret är hon beredd att riskera allt och även offra andra om hon är tvungen. Inför sina medfångar insisterar hon på att hon aldrig begick mordet som fick henne intagen på sjukhuset, men är det verkligen så säkert? Snart börjar Xiaolian tvivla till och med på sina egna minnen.

Förlagsinformation
 

Utdrag ur boken:

”Varje morgon när klockan ringer måste ni stiga upp. Ni måste stiga upp med en gång, inte ligga kvar och dra er, kom ihåg det. Ni får tvätta er i skjulet och efter frukost ska ni arbeta. Ni arbetar i tio timmar. Stirra inte så där på mig, ni har fjorton timmar på er att vila och det är inte särskilt tungt arbete, så ni har faktiskt haft tur. Det är tio timmar i sträck, utan vila och utan lunch – om man äter mitt på dagen blir man lätt sömnig på eftermiddagen. Brukar du sova middag?”

”Ja.”

”Det är en dålig vana som du måste ändra på. Tiden är dyrbar, man kan inte slösa bort den på att sova. När ni hör klockan ringa på eftermiddagen kan ni sluta arbeta. Efter middagen kan ni göra vad ni vill, men försök inte med några dumheter. På kvällen har vi möte och det är obligatoriskt, även om man är sjuk. Efter mötet får ni snällt gå till era rum och sova. Ni får inte gå ut annat än för att uppsöka toaletten.”

”Men då är vi ju som … fångar.”

”Du har inte rätt att ställa en massa frågor”, säger han med ett hånleende. Men efter en stund mjuknar den spända rösten en aning och han fortsätter: ”Du ser inte ut som en dålig flicka, så jag ska berätta något för dig.”

”Vet du vad som är det viktigaste att komma ihåg om man ska kunna klara sig i samhället? En smart person kan alltid tyda situationen. Förstår du? Nej, jag märker att du inte fattar, jag ser att du snörper på din lilla mun. Se dig inte omkring hela tiden. Oroa dig inte, härinne finns inga kameror. Jag brukar vara sträng, vet du, men det är bara för att jag måste sätta mig i respekt. I själva verket är jag ganska snäll. Du behöver inte vara nervös, jag lovar.”