Tjuven och hundarna

En berättelse om svek, svek mot de en gång så levande revolutionära idealen. Det är en direkt hänsyftning på 1952 års revolution, där den revolutionära glöden falnade när de nya makthavarna kom i åtnjutande av det gamla etablissemangets privilegier. Makt korrumperar som bekant. Men detta är också en roman som tar upp existentiella frågor: människans främlingskap, både i relation till sitt samhälle och till sin gud. Romanen utspelas i Kairo med den trögflytande Nilen, de myllrande gatorna och de överfyllda kaféerna i centrum. För fyra år sedan var Said Mahran en politiskt medveten revolutionär som hamnade i fängelse på grund av vänners svek. När han nu släpps får han erfara svekets omfattning. Som fängelsekund är han utfryst på alla plan. Hans hustru har övergett honom för en av dem som förrådde honom, hans femåriga dotter känner inte igen honom, hans vänner har etablerat sig i samhället och svikit de revolutionära idealen. Vart han än vänder sig stöts han bort. Överallt möts han av stängda dörrar. Frustrerad och allt mer aggressiv söker han hämnas på dem som svikit honom, men hans vendetta blir bara ett meningslöst blodbad där oskyldiga drabbas. I ett allt furiösare tempo drivs han mot sin ödesbestämda undergång. Som i så mycket av det Mahfouz skrivit intar ödet, eller slumpen, en viktig roll.

Barbro Norström Ridaeus