Våld

Ouologuems roman Våld väckte stor uppmärksamhet när den publicerades i Paris 1968, inte minst för att författaren lånat flera avsnitt från Graham Greenes It?s a battlefield och André Schwarz-Barts Le dernier des justes utan att ange sina källor. Konceptet är emellertid författarens eget och tillräckligt märkvärdigt för att ge honom en plats i den afrikanska litteraturhistorien. Stick i stäv mot négrituderörelsens uppfattning om det traditionella Västafrika som en hemort för skönhet, livsglädje och medmänsklighet, serverar Ouologuem en fruktansvärd skildring av 700 års bestialiskt våld och förtryck. Författarens tes är att afrikanen är skapad av våld och förtryck och ansvaret för detta är delvis afrikanernas eget. I århundraden har de låtit sig exploateras av sina egna härskare och potentater, därefter av araberna, sedan av de europeiska kolonialisterna. Handlingen, som utspelar sig i det fiktiva kungadömet Nakem i Västafrika, tar sin början 1202 och sträcker sig fram till våra dagar. Genom att låta delar av berättelsen bygga på inhemsk berättartradition och framföras av en griot (en västafrikansk sagoförtäljare eller bard) får skildringen starka drag av autenticitet. Nakem styrs av de dekadenta saiferna, som genom århundraden utvecklat allt mer utstuderade metoder för att hålla sina undersåtar i slaveri. Massakrer, mord, människooffer, tortyr, kannibalism, våldtäkt, kastrering, incest och svart magi ingår i deras arsenal. Anhopningen av vidrigheter i Ouologuems bok är imponerande, tekniken densamma som hos Jonathan Swift i Ett anspråkslöst förslag. Genom chockeffekten vill författaren väcka vår insikt och vår avsky.

Barbro Norström Ridaeus