Vallpojken och odjuret

Översättare:
Original: Ni era vaca ni era cavallo (1984)
Barn Venezuela

På den torra, oändliga grässtäppen vaktar en pojke byns får och han berättar i jagform. Han är ganska rädd och full av historier om onda andar och andra farligheter. När han för första gången möter en lastbil tror han att det är ett stort odjur som skall förgöra honom och han rusar iväg och gömmer sig. Så småningom får han veta att det är en maskin, som får sin fart av brinnande bensin. Han försöker då få fart på sin mormors gamla åsna genom att hänga burkar med bensin på var sida och tända på. Resultatet blir en katastrof och pojken flyr till staden undan sitt straff och vågar aldrig mer komma tillbaka. Monika Doppert, som gjort de suggestiva bilderna av stäppen, natu-ren och livet bland guajiroindianerna bodde själv flera månader hos en indianfamilj för att uppleva deras landskap och traditioner. Hon diskuterade sina bilder med Jusayú in i minsta detalj: gräsets strävhet, kaktustaggarna, barnens leksaker, åsnesadlarna.

Britt Isaksson

Anmärkning 

Illustration: Monika Doppert