Vinden som sprider elden

En pastor och hans dotter färdas genom det glesbefolkade Chaco i norra Argentina när deras bil går sönder. Solen står högt på himlen och inte en människa syns till. Bara naturen, hettan och dammet. Men de har tur och får hjälp att komma till traktens ende bilmekaniker. Bilen tar tid att laga, och pastorn och hans truliga tonårsdotter Leni tvingas tillbringa den stekheta dagen i väntan. Ett fallfärdigt hus, en bilkyrkogård, en kyl full av kall öl, några hundar och så Tapioca, en snäll men lätt efterbliven pojke i Lenis ålder. För att fördriva tiden börjar pastorn tala med pojken om Jesus. Pojken blir rädd, men inser plötsligt att det är Guds röst han har hört ibland om nätterna. Även pastorn blir intresserad, eftersom han plötsligt inser att han står inför en ren och oförstörd människa. Pojken måste vara utsänd av Gud. Pastorn bestämmer sig för att Tapioca ska följa med honom på hans missionsresa. Nu handlar det bara om att övertyga pojkens far.

Vinden som sprider elden är en laddad och vacker roman. Naturen är ständigt närvarande och man formligen känner hettan, dammet, vinden och fukten medan man läser. Med stor skicklighet väver Selva Almada in den spänning som byggs upp i naturen i den spänning som växer fram mellan pastorn och bilmekanikern, flickan och pojken. Och alla vet att en urladdning är oundviklig. I samma stund som bilen går igång igen faller den första droppen regn.

Förlagsinfomation