Oran, dött språk

Originalnovellen ingår med sex andra texter i en samling med samma namn, i vilka Assia Djebar berättar om hur olika kvinnor överlever och gör motstånd under de senaste decenniernas våld i Algeriet.
"Oran, dött språk" består av ett långt brev en ung algeriska skriver till en väninna på Sardinien, där hon förklarar varför hon inte kan hälsa på henne under instundande sommar. Hon har återvänt till Oran från Paris i samband med sin mosters död och blir då påmind om dödens närvaro både i nutid och i det förgångna. Hon återupplever hur hennes föräldrar mördades i samma stad i februari 1962, när Algerietkriget gick in i sin dramatiska slutfas och franska extremister desperat försökte förhindra att landet blev självständigt. Berätterskan var då bara tio år men minns omständigheterna mycket väl, om än inte själva mordet, som inträffade på ett sjukhus, där fadern tagits in för diabetes. Modern hade varit aktiv i fackföreningsrörelsen och fanns upptagen på en dödslista. Skildringen närmar sig steg för steg upplösningen, då tre män förklädda som läkare en natt bryter sig in och skjuter ned makarna. Mostern, som är svag och sjuklig, dör däremot en naturlig död. Men berätterskan får höra att samma dag begravningen äger rum blir en universitetslärare ihjälskjuten av några ungdomar bara några kvarter från hennes hem. Detta dåd hör hemma i det då pågående inbördeskriget mellan regering och fundamentalister.

Ingvar Rydberg