Edmundo Desnoes

Desnoes var i ungdomsåren en stor beundrare av Europa och USA, vars kulturella nivå han fann högtstående jämfört med dåtidens kubanska. 1954 lämnade han Kuba och efter att en tid ha vistats i Venezuela bosatte han sig i New York. Där fick han arbete på en tidskrift på spanska, Visión, vars syfte var att propagera för nordamerikanska produkter och en nordamerikansk livsföring i Latinamerika.

Efter en tid tog han avstånd från den kulturella kolonialism som han ansåg att tidskriften stod för och återvände till Kuba strax efter revolutionen 1959.

Han hade redan i USA börjat skriva en delvis självbiografisk roman, No hay problema (1961) som blev hans litterära genombrott (debuten skedde dock redan 1952, med Todo está en el fuego som innehåller noveller och dikter). Romanen skildrar en oengagerad intellektuell ung som kommer till insikt om vikten av att kämpa mot den USA-stödda diktatorn Batista. Nästa roman, El cataclismo (1964) handlar om revolutionen.

Hans mest kända bok, Memorias del subdesarrollo (Minnen från underutvecklingen), utkom 1965.

Desnoes arbetade som journalist bl a på tidningen Revolución (1959-65) och som förlagsredaktör på Editorial Nacional de Cuba (1961-1966), där han ansvarade för utgivningen av konst- och litteraturböcker. Han var även verksam i andra litterära sammanhang, bl a vid Casa de las Américas, och representerade Kuba i olika internationella sammanhang.

Mot slutet av 70-talet tog han avstånd inte bara från kommunismen, utan från ideologier över huvud taget, och bosatte sig i New York. Han gifte sig med fotografen och författaren Felicia Rosshandler, som han lärt känna i ungdomen. De arbetar delvis tillsammans.

Förutom romaner har Desnoes publicerat essäer och konstkritiska studier.