Isol

Isol föddes 1972 som Marisol Misenta i Buenos Aires och inledde sin konstnärliga utbildning på Escuela Nacional de Belles Artes, ”Rogelio Yrurtia”, för att bli bildlärare. Därefter studerade hon ett par år på Konsthögskolan i Buenos Aires.

Isol har givit ut ett tiotal titlar där hon själv står för både text och bild och illustrerat ungefär lika många texter av andra författare. Debuten kom 1997 med Vida de perros, en berättelse om en liten pojke som ser stora likheter mellan sig själv och sin hund. Redan här finns det som kommit att karakterisera Isols konstnärskap; en expressiv stundom explosiv stil med dämpad färgskala, dubbla konturer och en medveten misspassning i färgläggning av motiven.

Texterna är humoristiska med överraskande vändningar, ibland filosofiska och alltid underfundiga. Isol står på barnens sida, ser på världen med deras ögon och exponerar vuxenvärldens absurditer. El Globo (2002) beskriver en arg och gapig mamma som blir förvandlad till en ballong, i Petit, el monstruo (2007) försöker ett barn reda ut varför det han gör kan vara en bra sak vid ett tillfälle men förorsaka en utskällning vid ett annat.

Isol söker ständigt nya format och former för själva boken. Tener un patito es útil (2007) kan läsas från två håll med två olika resultat, en berättelse om vad en pojke kan använda en anka till och en annan som visar vad en anka kan använda en pojke till. Nocturno (2011) är en vacker introduktion till nattens drömmar som med fluorescerande färg bäst avnjuts i mörker. Hennes storhet som bilderboksberättare framträder i helhetsupplevelsen som skapas av dramaturgin, färgvalet och intensiteten i den tecknade linjen.

Det mångåriga samarbetet med den argentinska poeten Jorge Luján har resulterat i ett stort antal böcker där Isol genom illustrationer blir medskapare till berättelsen snarare än illustratör i vanlig bemärkelse. Hennes böcker är utgivna i ett tjugotal länder.

Källa Alma.se