Jabra Ibrahim Jabra Arabiska: جبرا ابراهيم جبرا

Jabra framstår som en viktig förnyare av den arabiska litteraturen och var en mycket produktiv författare. Han skrev såväl poesi, prosa som litteraturkritik och hyllades för sina arabiska översättningar av Shakespeare, Oscar Wilde, Samuel Beckett m fl. Han var en förgrundsgestalt inom den nya, fria arabiska poesin, främst genom sina förmedlande impulser. Inspirerad av James Frazers "Den gyllene grenen", som han själv översatte, fann han fruktbara myter med stor giltighet för arabvärldens aktuella dilemman i det forntida Syriens gudsföreställningar om död och återuppståndelse.

Sin genombrottsroman skrev han direkt på engelska, ("Hunters in a narrow street" 1960). På 70-talet följde de stora, formellt intrikata romanerna "Skeppet" (1970) och "Sökandet efter Walid Mas'ud" (1978), båda med palestinsk bakgrund. Gestalterna hämtade han ur den högre intellektuella medelklass i exil, där han kände sig bäst hemma.

Mot slutet av sin levnad vände han tillbaka till sina minnen, med den självbiografiska romanen "Den första brunnen - barndom i Betlehem" (1987, på svenska 2001) och en samling kapitel om sitt senare liv, "Prinsessgatan" (1994). Med humor och värme, nostalgiskt men osentimentalt, skildrar han i "Den första brunnen" pojkåren i Betlehem på 20-talet och den starka sammanhållningen i familjen trots den bittra, dagliga kampen för brödfödan. Betlehem framträder här med sina historiska byggnader och miljöer som en idyllisk bakgård eller lekplats omgiven av ett ökenliknande landskap men inte längre från Jerusalem än att man kunde gå dit på några timmar, vilket många gjorde ännu på 30-talet.

Prinsessgatan är den gata i stadsdelen al-Mansour i Bagdad där Jabra kom att bo större delen av sitt senare liv (i en elegant villa som han själv ritat). Efter en skildring av sin så betydelsefulla studietid i England förflyttar han sig till sitt slutliga hemland. Boken, uppkallad efter nämnda gata, blev ett vittnesbörd om Bagdads utveckling med en dramatisk höjdpunkt i en skildring av Gulfkrigets flygräder och kryssningsrobotar. Berättare och huvudperson är en äldre melankolisk herre som trots kriget fortsätter sina dagliga promenader i staden vid Tigris. Han vandrar under palmerna, längs trottoarer plötsligt täckta av krossat fönsterglas, medan flyglarmen tjuter och fiendeplanen sveper fram över den ljusblå himlen likt "fördömda flugor från hatets och dödens regioner, surrande sitt budskap om mord och barbari, törstande efter vårt blod", som han uttrycker det.

Den så europeiserade Jabra med sin beundran för engelsk kultur och levnadsstil, han som en gång till följd av sionistisk kolonisation och ett cyniskt brittiskt spel tvangs lämna sitt första hemland, kastas för andra gången i sitt liv ut i ett våldsamt antivästligt ställningstagande. Men drygt hälften av denna hans sista bok handlar om hans stora kärlek, Lamia, en ambitiös elev han så småningom gifte sig med och förblev trogen livet ut, och om hans lyckliga år i Bagdad i början av 50-talet.

Ingvar Rydberg