José Lins do Rego

José Lins do Rego Cavalcanti tillhörde de 30-talsförfattare som förankrade sig litterärt i de regioner de kom ifrån. Han föddes i Pilar i delstaten Paraíba och växte upp hos farfadern, som ägdesockerbruket Santa Rosa. Denna miljö skulle han senare skildra i flera böcker, bl a den "sockerrörssvit" med sammanlagt fem romaner där Menino de engenho (Pojken på sockerplantagen) från 1932 utgör första delen. Det var också författarens debutbok, som han bekostade utgivningen av med egna pengar. Romansvitens femte och sista del utkom 1936 med titeln Usina. Lins do Rego berättar här om de djupa sociala och ekonomiska förändringarna i samband med att industrialismen nådde det halvfeodala Nordeste. 1943 utkom ett annat viktigt verk, Fogo morto.

Författaren studerade juridik i Recife och kom att tillhöra en grupp författare som var baserad där; dit hörde också bl aden kände sociologen Gilberto Freyre. Längre fram flyttade Lins do Rego till Rio de Janeiro.

Sammanlagt skrev han ett dussintal romaner, en rad essäböcker, barnböcker och slutligen sina memoarer. I sitt författarskap ville han både skildra de sociala orättvisorna och framhäva den genuint folkliga i sin provins. Han valdes in i den brasilianska akademin 1956.