Kokilam Subbiah

Årtiondena närmast efter Sri Lankas självständighet 1948 publicerade en rad författare bland de tamilska daliterna, de kastlösa och lågkastiga, litterära verk med fördömanden av kastväsendet och andra orättvisor.

Genom K Daniel, Dominic Jeeva, N S M Ramiah med flera fick Sri Lanka en dalitlitteratur redan före Tamil Nadu i Sydindien. Dessa författare var genomgående marxistiskt orienterade och såg motsättningen mellan samhällets elit och de fattiga massorna ur Sri Lankas alla folkgrupper som den viktigaste.

Samtida med dem finns en av de få kvinnor som lyckats göra sig gällande i den synnerligen mansdominerade tamilska litteraturen, Kokilam Subbiah.

På Sri Lanka har kampen för ett självständigt Tamil Eelam huvudsakligen förts i norr och öster. Men i det inre höglandet lever en tamilsk folkgrupp som stått utanför den kampen. Dessa lågkastiga tamiler lever lika isolerade från andra tamiler som från singaleserna och har en helt egen historia.

Denna historia berättas med gripande episk kraft i en roman av Kokilam Subbiah. Thoorathu pachai kom ut 1964 medan en engelskspråkig version, Mirage, lät vänta på sig ända till 2006. Förlag: Orient Black Swan.

I kontakt med höglandstamilerna kom författarinnan ursprungligen genom giftermål med deras valde parlamentsledamot. Snart började hon själv engagera sig, främst genom att organisera kvinnorna på plantagerna.

Bakom Thoorathu pachai ligger också år av resor och intervjuer och många verkliga händelser har funnit vägen in i romanhandlingen. Tre generationers tid drar förbi, en kollektiv erfarenhet som speglas genom typiska men ändå individuella och levande människoöden. Mot slutet av 1800-talet, då huvudpersonen Valli ännu är en liten flicka, lockar värvare hennes familj att överge sin svältdrabbade sydindiska hemby för arbete på kaffe- och téplantagerna i Sri Lanka. I tusental lämnar män, kvinnor och barn sina byar och drar i en veritabel folkvandring mot det förlovade land som utmålats för dem. Men när de utmattade nått sitt mål väntar hårt slit i regn, lera och kyla, liksom total rättslöshet och skuldsättning in i en ny fattigdom. De får inte ens lämna plantageområdet.

Genom Vallis ögon ser vi barn dö i kolera och begravas bland tébuskarna, män supa ner sig mot tiggeriets botten eller dödas i knivslagsmål och kvinnor göras med barn av närgångna förmän.

Hur bevara sitt människovärde mitt i detta nedbrytande förtryck? Gång efter annan drabbas Vallis egen familj av olyckor. Endast långsamt låter sig en ny tid anas, arbetarna försöker organisera sig. ”I det förgångna höll deras tro på en ansiktslös gud dem vid liv. Men nu kunde de känna förändringarna i luften och deras tro på människorna och dem själva återställdes.”

Kokilam Subbiah har utöver sin roman publicerat diktsamlingar, tolkat klassisk tamilsk poesi till engelska och undervisat i tamilska språket och litteraturen vid universitetet i Chicago. Sista delen av sitt liv levde hon i Texas.

Anders Sjöbohm