María Luisa Bombal

* 8 juni 1910 i Viña del Mar, Chile † 6 maj 1980

María Luisa Bombal hörde till de kvinnliga författarpionjärerna i Latinamerika. Hon skrev om borgerliga kvinnors liv och skildrade på ett lågmält, mästerligt sätt deras instängda tillvaro och frigörelsekonflikter.

Bombal föddes i Viña del Mar väster om huvudstaden Santiago. Hon studerade vid en nunneskola i Ciudad Jardín för att senare, efter faderns död, resa till Paris för att studera bl a humaniora vid Sorbonne. Därefter bosatte hon sig i Buenos Aires i Argentina där hon umgicks i samma litterära kretsar som Jorge Luis Borges.

Hennes första bok, novellsamlingen La última niebla, utkom 1934. Den följdes av La amortajada, betraktad som hennes bästa bok och något av en chilensk klassiker. Den skildrar hur en död kvinna i minnet går igenom sitt liv i ett tillstånd av fullständig klarhet. 1939 utkom ytterligare två böcker.

1942 flyttade hon till USA, där hon bodde fram till 1971. Efter ett kort mellanspel i Buenos Aires bodde hon de sista åren av sitt liv i Chile. Hon var då svårt sjuk.

Bombals litterära produktion är sparsam, men hon räknas ändå till 1900-talets främsta chilenska författare. Hon fick dock aldrig det nationella litteraturpris som tillfallit i princip alla chilenska författare av betydelse. Historien bakom detta är märklig: hon var utsedd att få priset, men någon eller några agerade i kulisserna och förhindrade detta.

Bibliografi – böcker

La última niebla (1934)
Novellsamlingen skildrar kvinnor som lever instängda och overksamma, dominerade av patriarkaliska män. För att överleva mentalt flyr de in i drömmar och fantasier. Eva Stenv...