Pedro Juan Soto

Pedro Juan Soto föddes i Cataño. I tonåren flyttade han till New York där han studerade under några år, med avbrott för ett år i den nordamerikanska armén.

Hans första bok utkom 1950, romanen Los perros anónimos, följd av Garabatos (1953). Han medverkade under dessa år i olika tidningar och tidskrifter, framför allt i New York, och var redaktör för Visión.

1955 återvände han till Puerto Rico där han arbetade som förlagsredaktör samtidigt som han fortsatte att skriva artiklar och böcker. Så småningom började han undervisa i litteraturhistoria vid universitetet. Han umgicks med andra författare, bl a René Marqués, och beslyste i likhet med denne effekterna av kolonialismen och de sociala orättvisorna.

1956 utkom novellsamlingen Spiks, följd av Los inocentes 1957. Soto skrev också en del för teater. 1956 utgavs pjäsen El huesped och 1958 Las máscaras.

Under senare delen av 1900-talet utgav han bl a romanen La temporada de duendes (1970), novellsamlingen Un decir (1976) och romanen Un oscuro pueblo sonriente (1983).

Han har också skrivit en bok där han intervjuar sig själv, A solas con Pedro Juan Soto (1973) och tillsammans med sin hustru, författaren Carmen Lugo Filippi, en bok med essäer och intervjuer: En busca de J. L. de Diego Padró (1990).