Den lilla trädgården

Den lilla trädgården börjar med att två män sitter och talar om en tredje på ett kontor vilket äger alla maktens symboler:

- Vet du vad som väntar honom nu?
- Nej, vad?
- Han ska slungas ut i ensamheten som en sten.
- Som de andra?
- Ännu värre. Han ska brytas ner. Inget arbete, ingen som ringer honom, ingen som hälsar på.

Boken består egentligen av flera parallella historier som var och en speglar olika skikt och öden i 1970-talets Turkiet. Vi kan läsa om förhållandet mellan unga, arga och radikala Aysu och hennes politiskt omedvetne pojkvän Erdogmus vilka seplar varsin roll i ett land som slits mellan tradition och modernitet. Där är den unga bondflickan Pembe som upptäcker kärleken, sig själv och sin kropp men ständigt finner sig nedtryckt av den patriarkala traditionen, liksom Müjgan som vill leva som en fri kvinna med Nihat - men alltid anar den tidigare makens hotande skugga i närheten.

Men bokens kärna är X berättelse, mannen som dialogen ovan rör. Han ligger ensam i sin trädgård och lyssnar till livet utanför. Han är ensam med sina futtiga drömmar om kärlek, sex och vänskap och sina tankar och minnen kring alla dessa trivialiteter och tillkortakommande som utgör ett liv, alla liv. I X påtvingade isolering luckras livet upp, dröm, verklighet, minnen och fantasier smälter samman. Liksom Kafkas K svävar X i ovisshet. "Det gäller att härda ut [...] med mot vad, mot vem och hur?"

Den lilla trädgården är på samma gång en skildring av det universellt mänskliga som av livet i en totalitär stat där vem som helst kan vara fiende och ovissheten ett fängelse i sig.
Simon Sorgenfrei