Dikter

Senghor skrev sin första diktsamling Chants d?ombre (1945), när han som ung lärare undervisade i läroverk i Tours och St-Maur des Fosses nära Paris. Samlingens tema ska bli bärande i hela hans poetiska produktion: hyllningen till Afrika, dess historia och dess kulturella värden. Hosties noires (1948) tillkom i ett tyskt fångläger (1940?42). Senghor deltog på Frankrikes sida i kriget och såg med egna ögon hur fransmännen lät de afrikanska soldaterna strida i de främsta linjerna. Han förstod också att han, med sin utbildning och sina möjligheter, borde vara den som förde deras talan i världen. I Hosties noires är de svarta Guds utkorade blodsoffer och européerna deras bödlar. Senghor vänder sig mot den vita kulturen som hänsynslöst utnyttjar afrikanerna till att strida i den vite mannens krig, men han gör sitt yttersta, och mer därtill, för att döda hatet i sitt hjärta och ?Fredsbön? slutar med en bön om försoning. Det svenska urvalet i Dikter (1967) är hämtat från diverse samlingar och koncentrerat på dikter med afrikanskt motiv. Längtan efter barndomen som ett tillstånd av oskuld och nåd är ett återkommande ämne i hans diktning. Det kan vara hans egen barndom, men också det oskuldsfulla Afrikas barndom, innan européerna satte klackarna på dess jord. Den kultur som möter oss är i sann négritudeanda medmänsklig, livsbejakande och magisk. Människan och universum står i ett nära samband, de döda fortsätter att tala med de levande. ?Låt mig inandas lukten av våra Döda, uppfånga och föra vidare deras / levande stämma / Lär mig att leva innan jag sjunker, brantare än dykaren i sömnens höga djup.? (Natt i Sin från Senghors första diktsamling Chants d?ombre.)

Barbro Norström Ridaeus