Du kan inte gå vilse i Kapstaden

En nyanserad och känslig berättelse som i korta, ibland skissartade kapitel (som också kan läsas som separata noveller), berättar om den färgade Frieda Shentons uppväxt i det lantliga Namaqualand i Kapprovinsen, hennes studietid vid ett universitet för färgade i Kapstaden och återkomsten från exilen i England. Berättarjaget är mer en iakttagare än en deltagare. Osäker och lyhörd lyssnar hon efter de små nyanserna i tillvaron, hon lyssnar på andra mer än på sig själv. På fadern som vårdar minnet av den vite engelske anfadern och hoppas att hennes utbildning och ljushylthet ska kvalificera henne för ett liv i de vitas värld. På den vite pojkvännen, som vill rymma med henne till England, på modern, på släktingar och väninnor. Hon lyssnar på deras skvaller, på deras historier om livet, men hon tar inte själv del. Zoë Wicomb beskriver utanförskapets dilemma, sökandet efter en identitet i ett samhälle präglat av raslagar. Det är en försynt och poetisk skildring av en sårbar ung människas väg mot mognad och insikt. Boken är den första som i fiktionens form skildrar en uppväxt i ett litet griquasamhälle. Zoë Wicomb stammar själv från griquafolket, ett herdefolk som ursprungligen tillhörde ursprungsbefolkningen khoikhoierna. Boerna lade beslag på deras land, och flitigt ingifte mellan de vita nybyggarna och griqua såväl som mellan griqua och andra grupper gjorde dem till vad apartheidregimen senare skulle klassificera som "färgade".

Barbro Norström Ridaeus