Guds träbitar

Översättare:
Original: Les bouts de bois de Dieu (1960)
Romaner Senegal
Ämnesord:

Mellan oktober 1947 och mars 1948 var trafiken på järnvägen mellan Dakar och Niger, en sträckning som strängt taget täckte hela det dåvarande Franska Västafrika, lamslagen av en strejk bland de svarta järnvägsarbetarna. Strejken gällde deras rätt till samma sociala förmåner som de vita arbetskamraterna hade.
Det är på denna faktiska händelse Ousmane konstruerat sin fiktion. Han koncentrerar berättelsen på händelser i städerna Thiès, Dakar och Bamako och hur dessa händelser speglar sig i strejkdeltagarnas liv. Här finns allt för den som kräver att konsten ska vara ett instrument i klasskampen: socialt och politiskt budskap, revolutionär glöd, solidaritet, kapitalets brutalitet, självuppoffring och till sist proletariatets triumf. Som god marxist har Ousmane följt regelboken. En mästare kan följa vilken regelbok som helst och ändå göra något nytt och äkta av det.

Guds träbitar är en berättelse om klasskamp och om den nya mening denna kamp ger de strejkandes liv. Höjdpunkten är kvinnomarschen från Thiès till Dakar, tio mil under flödande sol, där Ousmanes filmiskaseende kommer till sin rätt. Han börjar ofta med ett panorama för att sedan gå över till närbilder med ett skarpt öga för detaljer.

Det är en strejk där både män och kvinnor deltar ? strejken ger kvinnorna nytt ansvar och ny försörjningsbörda. Strejken skapar oväntade ledare, som den prostituterade Penda, den blinda tvillingmamman Maimouna eller den tidigare så tillbakadragna Ramatoulaye, vars nya styrka föddes ?vid en kall eldstad i ett tomt kök?. Men där finns också de som inte håller måttet, som Beaugosse, en av strejkledarna som låter sig köpas av motståndarsidan, eller Gaye, sekreteraren i metallarbetarnas fackförbund. Kampen har också sina martyrer: Penda och Houdia M?Baye som båda dödas under marschen till Dakar.

Huvudrollen innehas emellertid inte av någon enskild person. Här är det strejken som har huvudrollen. Ändå lyckas Ousmane med små medel teckna individuella porträtt av många av de strejkande. Strejkens organisatör Bakayoko är ovanligt beläst och har ett eget lager av aforismer att ösa ur. När viljan slaknar och hungern fräter, när kampen stapplar, kommer hans aforismer och ordspråk och gjuter nytt mod i deltagarna. Han är strejkens generator, men han är samtidigt en gåtfull personlighet med stråk av kyla och okänslighet och han är först och främst en del av rörelsen. Ingen av bokens karaktärer tillåts ta överhanden.

Guds träbitar är ett wolofuttryck för kollektivet. De enskilda bitarna får inte räknas eller nämnas vid namn då de därigenom skiljs ut ur kollektivet och blir sårbara.

Barbro Norström Ridaeus