Jag föder rådjuret

"Den senaste samlingen, Jag föder rådjuret, kantas av en spegelram. Diktjaget slår sig ner framför bilden av sig själv och pressar sig att berätta. ”Jag vill bli förhörd”, står det. Och när dikten svarar sin egen uppfordran sker det genom en omsorgsfull vridning mellan olika utblickar för att försöka fånga den enskildes historia, som alltid också är omvärldens.
Minnen från ett lämnat hemland, från resor där mänskliga tragedier pågår alltjämt, ställs intill drömmar om trädgårdar där bullret från vapenfabriker tar sig in. Spegeln medför också självrannsakan."

ur juryns motivering  i samband med att Jila Mossaed tilldelades Aftonbladets litteraturpris 1985

"Jila Mossaeds Jag föder rådjuret återger i förtätade bilder en mörk personlig erfarenhet som också blir en spegel av världens förtvivlade tillstånd. Med skenbar enkelhet och mystisk skönhet formuleras under vånda en berättelse om det som inte låter sig berättas, om flykt, fara och förlust. Från exilens horisont avger poeten ett vittnesmål som brinner av smärta och knappast kunde vara mer angeläget idag."

ur juryns motivering i samband med nominering till Sveriges Radios Lyrikpris 2015

Uppriven 
av mycket mörker 
Vettlöst 
vid gryningen 
lämnar natten min famn 
Du kliver in 
Jag har alltid inbillat mig mitt liv 
i olika rum 
Uttala mig 
i den ordlösa strupen 
Du som sväljer min framtid