Kärlekens mörka sida
Denna roman är en väldig krönika över det syriska samhället under ett sekel, från det osmanska väldet, då någon syrisk stat ännu inte fanns, till 1960-talets sovjetvänliga republik, som det kommer till liv i en kristen by, kallad Mala, inte långt från huvudstaden liksom i denna själv.
Handlingen börjar med ett mystiskt mord. Liket av en officer påträffas en morgon upphängt i en korg utanför ett kapell i Damaskus. Mordgåtan leder över till byn Mala (fast man först i slutet förstår varför) och de två bittert rivaliserande släkterna där, båda kristna men den ena katolsk och den andra grekisk-ortodox. Samtidigt rör sig berättelsen bakåt i tiden. Bokens första 250 sidor är i själva verket ett slags prolog. Men den skildrar ytterst färgstarkt människoöden sammanflätade med historiska händelser i stort. 1952 t ex gör landets härskare Shaklan (verklighetens överste Adib al-Shishakli) ett besök i byn, framkallat av en familjs önskan om en favör, men han berusar sig, somnar in vid festbordet och det hela slutar i ett tragiskt fiasko.
I och med huvudpersonen Farids födelse 1940 - romanberättelsen har då hunnit ta avstamp mycket tidigare - koncentreras denna till honom och hans familj och blir mer rätlinjigt kronologisk. Hans barndom vimlar av dramatiska och tokroliga situationer i Damaskus kvarter och vindlande gränder. Den kristne pojken vågar sig efterhand in i de folkligare och brokigare muslimska kvarteren. Vid tretton års ålder skickas han till en klosterskola vid Medelhavet. Men den visar sig ingalunda vara en stillsam och fredlig plats utan snarare ett inferno av intriger och förtryck. Tillbaka till Damaskus dras han till sin barndomsväninna Rana, som olyckligtvis tillhör Malas motsatta klan, den grekisk-ortodoxa. Kring deras kärlek grupperas personer ur tre generationer: Farids stoiska mor Claire, hans kompanjon Josef och hela batteriet av egenmäktiga män. Samtidigt stiger den politiska temperaturen i Mellanöstern. Nasser (i romanen kallad Satlan) utmanar västmakterna och vinner stöd hos en stor del av den syriska opinionen, vilket 1958 leder till en union mellan Egypten och Syrien. Farid, som blivit ungkommunist, är emot den och arresteras så småningom på öppen gata av egyptiska säkerhetspoliser och utsätts för brutal tortyr. När unionen upplöses i september 1961, friges han.
Då upptäcker han att Rana under mellantiden uppvaktats av en kusin och våldtagits av honom. Hon tvingas av sin familj att gifta sig med honom. Farid resignerar tills vidare och hamnar så småningom som lärare på Golan och får uppleva sexdagarskriget, då Israel erövrar denna provins. Snart råkar han på nytt illa ut och hamnar i koncentrationslägret Tad(mur). Där visar sig den effektive fängelsechefen vara en barndomsbekant från fiendeklanen i Mala, fast nu konverterad till islam och med ett nytt namn. Men till slut får ondskan sitt straff och tålamodet sin belöning.
Man skulle lätt förlora överblicken om det inte vore för att Schami förenar kärleken till individuella egenheter med släktkrönikans och den större politikens övergripande linjer. Lika poetiskt som precist lyckas han mestadels frammana hur människor fångas i strukturer vars trångsynthet reproduceras från en generation till nästa. Under tiden ges läsaren en fängslande bild av det syriska samhället som överträffar det allra mesta av vad traditionellt skrivna fackböcker kan erbjuda.
Ingvar Rydberg