Lawinos sång : En afrikansk kvinnas klagan

Okot pBiteks dikt är ursprungligen skriven på författarens modersmål acholi, en dialekt av luo, men han har själv översatt den till engelska och "vingklippt örnen och gjort den skarpa eggen på krigarens svärd rostig och slö samt begått mord på rytm och rim."

Lawino är en afrikansk kvinna som i smädediktens form ger sin europeiserade make Ocol en lång uppsträckning för att han övergett de traditionella värdena för europeiska seder och bruk. Lawino passar inte in i Ocols nya sköna värld. Han har skaffat sig en ny kvinna som rakpermanentar sitt hår och späker sin kropp för att efterlikna de europeiska idealen. Lawino försöker vinna tillbaka sin man genom att prisa sig själv och sina företräden och hon nagelfar sin rival på ett mustigt språk som osar av invektiv. Tina pudrar ansiktet med aska och liknar därvid en trollkarl som klär ut sig till midnattsdansen. Hon ser ut som hon har dysenteri eller skalats av blixten. Hennes kropp jämförs med en hyenas päls. Hennes mjölklösa bröst ska vi bara inte tala om: ?Hennes bröst är alldeles hopskrynklade, / Dom består av hopvikt, torrt skinn. / Man har gjort små bon av bomullstyg / Och hon lägger sina stackars flikar / Av kohud i dem / Och kallar det bröst!?

Lawinos utblick är begränsad och hon är full av förutfattade meningar när hon jämför sin värld med den Ocol förespråkar. Stamsedvänjor ställs mot västerländsk livsföring, acholifolkets animism mot européernas kristendom. Inte på någon punkt är den moderna civilisationen överlägsen, och Lawino är här minst lika doktrinär som sin man. Liksom denne är hon också en medveten generalisering, ett destillat av bittra 1900-talserfarenheter, men hon är samtidigt en ovanligt levande och kavat gestalt.
Barbro Norström Ridaeus